Det senaste dygnet har det kommit massor av snö, men elen är kvar. Maken, som arbetar på den närmsta orten hela helgen har det lite besvärligt och körde fast i snön på vår egen gård när han kom hem igår kväll. Nu på morgonen ska han snart iväg igen och vägen har inte hunnit bli plogad upp till ”stora vägen”, men vid lite sats ska han nog komma fram.
Om det blir kris, elen går i flera dagar och bränslet tryter, hur blir det då med plogning? Skolskjutsar? Vanliga bussar (de är så få i vanliga fall, så man tänker inte på dem i första hand där vi bor)? I stort sett bara skotrar, skidor, snöskor, häst och släde och hundspann kan ta sig fram på oplogade vägar i snön, men utan bränsle blir det svårt med skotrar. Att ta sig akut till sjukhus om något hänt är inte att tänka på. Vi har ca 11 mil till närmaste sjukhus, men ca 2,5 mil till närmaste sjukstuga. Här gäller det att vara någorlunda sjukvårdskunnig själv.
Mina arbetskamrater har berättat att för några år sedan kom det ett snöoväder med mycket snö, vilket gjorde att många inte kunde åka hem till byarna efter jobbet och föräldrarna inte kunde hämta barnen på skola och dagis. Personalen fick stanna kvar och ta hand om dem. Igår var jag och barn 1 hos optikern och en del som kom in där sa att de skulle skynda sig hem. De som bor ute i byarna undrade om de skulle komma hem, så de skyndade sig så gott de kunde. Egentligen skulle vi handla efter optikern, men skyndade oss också hem till vår by och skönt var väl det. Mycket snö hade kommit på kort tid, sikten var mycket dålig och man hade inte hunnit ploga och vägen var körig, slirig och halkig och då har vi en fyrhjulsdriven bil med dubbdäck på (annat skulle aldrig fungera här uppe). Fjällskolorna i kommunen har en plan för snöoväder, både när barnen redan hunnit till skolan, men också distansundervisning om man blivit insnöad hemma. Det kan ofta bli dåligt väder rätt så snabbt där.
När jag växte upp i en by i Västra Götaland, kunde det komma snöstormar mellan jul och nyår. Oftast gick också elen då. Än idag har jag ljus med tändsticksaskar utplacerade på strategiska ställen över hela huset. Vi hade en vedkamin i kök och allrum och kokade mat på ett gasolkök. Vi var vana med att tolka alla tecken och hade fyllt på en del vattendunkar + hinkar i förväg. Mamma och pappa hade köpt oss varsin fotogenlykta och jag har än idag kvar min röda i mitt egna hem. Det har blivit fler lyktor med åren, men också fotogenlampor. När jag hittade ljusstakar som man sätter på väggen, köpte jag dem med en gång och jag är supernöjd. Förra året hittade jag en väggfotogenlampa som jag köpte på stående fot. Det finns också fler ljus och ljusstakar än vad som egentligen skulle behövas, men går elen vill man kunna se när det är mörkt. Vi har också olika sorters ficklampor och batterier i hemmet.
I inlandskommunerna i Norrland anser kommunerna att det är viktigt att kunna klara sig själv i någon vecka vid mycket snöfall och elavbrott. Varje enskild individ måste kunna värma upp sitt hem på något sätt (vedkamin, vedspis, fotogenvärmare, gasolvärmare osv.), ha tillräckligt med mat och vatten hemma, kunna laga sin mat själv på något sätt, kunna hjälpa varandra i byarna (det är oftast stora avstånd). Man har till och med olika preppingkurser för intresserade kommuninnevånare genom Studieförbundet vuxenskolan varje år. Många är också vana med att klara sig ute i skog och mark, då flera varje helg brukar ge sig ut med skotern och isfiska, laga mat över öppen eld och njuta av friluftslivet. Man har också satsat på rejäla vinterkläder och skor för att inte frysa. Många åker längdskidor och varje by har sin egen IK med skidor och några gånger under vintern brukar det vara tävlingar mellan byarna.
En av mina bästa vänner bor i en fjällby, är same och ute i fjällen i stort sett varje helg och ibland på vardagar också, beroende på arbetsliv. Det är lite annat med fjäll än vad det är med skog och man får agera lite olika beroende på var man är. Jag är uppvuxen med skogar, så det är inga problem, men fjäll är något annat och vi har varit försiktiga med att ta oss ut för långt där, vi har mest hållit oss på vägarna än så länge. Även om man gör det, bör man ta sig hem så fort man ser att det börjar bli dåligt väder. Min samiska vän är dock mycket kunnig om fjällvärlden och hur man agerar i olika väder, så jag håller på att lära mig allt jag kan. Hon tar sig fram med skoter, snöskor eller skidor och brukar ha med sig sina två hundar som sällskap. Hennes familj har en liten stuga långt ute på ett fjäll dit det inte går någon väg och där det inte finns någon el eller vatten indraget. Där brukar hon vara ensam minst en månad/år och det kvittar om det är vinter eller sommar, hon trivs i ensamheten. Oftast är där också snö i början av sommaren. Hon har också ett litet tält + sovsäck med sig på alla utflykter och man kan väl lugnt säga att fjällen är hennes andra hem där hon trivs allra bäst.
Var vi bor någonstans i vårt avlånga land bestämmer hur vi bör agera vid olika händelser. Det finns olika förutsättningar för oss alla. Har du funderat på hur du och din familj ska agera vid riktigt oväder, om ni blir insnöade, om elen går en längre tid, eller om allt händer samtidigt?
fruprepper 