Hänt under semestern

Bilden kan innehålla: växt, träd, bro, himmel, utomhus, natur och vatten

Här har det varit besök av släkt och vänner och alla älskade vår nya bostadsort och dess natur, speciellt när man har följt nyheterna om vad som händer i vår gamla stad och där vi bodde. Vi har hunnit med att fiska lite, men allra mest har vi gått på långa promenader.

Bilen gick igenom besiktningen utan anmärkning.

Här om dagen åkte vi till Umeå och inhandlade en hel del saker som är svårt att få tag på där vi bor. Jag köpte 2 par skor och en jacka som är vind- och vattentät. Tänkte att det kan vara bra att ha nu när bärsäsongen snart börjar… Maken köpte ett par skor och 2 par byxor och hittade några saker inne på Kjell & Company.

Vi hann också träffa en släkting och äta lunch med hen.

Innan hemresan inköptes några konserver på Lidl som är billigare än vad de är på vår ort, bla majs, svamp och tomatkross. Nästa steg är att organisera vår matkällare. Den är inte stor, men det är ändå en matkällare som jag är glad över. Tänkte få ner alla våra konserver och vattendunkar dit och ha lite mer ömtåliga saker i vår kökssoffa.

Har också köpt ”En alldeles svensk historia” av Kajsa Norman. Den kan verkligen rekommenderas! Ska snart skriva en rescension på den, men under tiden kan man lyssna på en intervju av författaren på ”Kvartal”.

Idag inhandlades mat från affär på orten, bland annat 2 stora hushållsostar för 49,90 kr/kg och kaffepaket som var extra billiga. Nu finns det 16 stycken kaffepaket i kökssoffan, så vi klarar oss ett tag. Köpte också lite citroner, tänker göra en del saft på rallarros som växer så det knakar ca 100 meter från bostaden.

Här om dagen köpte min man hem leverpastej (trodde han). Det var leverkaka och varken han eller barn 1 gillar den särskilt mycket, men de vill ju inte slänga den och försöker äta av den lite då och då… jag själv gillar varken leverpastej eller leverkaka så de får ha den för sig själva.

Önskar er en fortsatt trevlig sommar!

Att leva i trygghet

Nu har jag bott i ca ett halvår någonstans i Lappland och jag måste säga att jag har aldrig känt mig mera trygg. Jag kan gå hem vilken tid som helst på dygnet i samhället utan att vara orolig. Varje dag kan man läsa om olika skjutningar, sprängningar, bilbränder och knivskärningar mm. som sker ”neröver” och varje dag är jag så lycklig över att jag fick jobb här uppe och kunde flytta iväg från otryggheten som var så stor i mitt förra  bostadsområde och stad.

Varje morgon har jag en fantastisk utsikt från mitt frukostbord och vill jag kan jag bara gå ut i naturen utan att behöva möta på någon annan människa. Det sker inga skjutningar, knivskärningar, bilbränder eller sprängningar där jag bor och samhället är så litet att i stort sett alla känner alla – både på gott och på ont. Lika många kvinnor och flickor finns ute i samhället, inte bara män och unga killar som står gruppvis och stirrar på en när man går förbi, som de gjorde där jag förr bodde.

Det finns tillräckliga samhällsfunktioner för att livet här ska fungera, men vissa saker får man köpa på sig när man åker ut till norrlandskusten, där större städer och därmed fler olika affärer finns. Postgången fungerar, men är rätt så långsam.

En del preppermat som vi fick med oss, hade hunnit gå ut. Nu har jag ätit några bruna bönor på burk som gick ut 2017 och två burkar med inlagda persikor som gick ut 2016. Allt smakade bara bra.

I sommar kommer det att bli invasion av släkt och vänner, nu när de inte behöver vara oroliga för att deras bilar ska brinna upp på parkeringen som där vi bodde förut. Resten av familjen trivs lika bra och vi mår också mycket bättre än tidigare. Naturen är avstressande och det är en lugnare lunk i livet. Eftersom vi bor inne i själva samhället, är det inte heller så långt att gå till mitt arbete och så länge snön låg kvar knarrade det så härligt under skorna.

Finns det då inget negativt? Jo… myggen. Men det får man ta. Det är också stora avstånd och man behöver verkligen bilen för att ta sig någonstans utanför samhället. Tåg och buss går inte så mycket här. Det är väl därför inlandsupproret, bensinupproret mm. är så stort här.

Några tankar om el…

Jag kommer inte att länka någonstans och jag kommer inte att ge några fantastiska analyser, men jag har funderat en hel del på den framtida elen som kommer att förbrukas i Sverige. Vad jag har förstått så kan man inte bygga och starta stora fabriker runt Sveriges större städer idag, eftersom vi har för lite el. Redan nu är elförsörjningen ett problem och det kommer inte att bli bättre framöver, särskilt inte om kärnkraftverken läggs ned.

När det inte längre räcker med att beskatta elen för att få folk att använda mindre el, kommer det då att bli elransonering? Ska de stänga av elen på nätterna när man ändå sover? Eller några timmar på dagarna när de flesta är i skolan och på olika arbeten? Hur har de  tänkt att man ska få el till sina elbilar som de vill att man ska använda i stället för andra sorters bilar?  Hur har man tänkt värma upp framtidens bostäder?

Är det så att om man har ett torp ute på landet och kan elda med ved för värme, så kommer man att vara lyckligt lottad? Kommer politiker att lägga på extra skatt och avgifter på dem som kan värma upp sina bostäder och ordna sin el själva framöver (med hjälp av vedeldning, solel och vindel)?

Jag tror att vi allvarligt behöver fundera över detta, då jag känner att vi inte är många år ifrån en eventuell elransonering. När jag pratar med en del personer som är insatta i det här problemet är de riktigt oroliga över hur det kommer att bli. Om det blir elransonering – hur blir det då i storstäderna? Eftersom det blir svårt att stänga ned elen för affärer och olika företag, kommer det först och främst att gälla privatpersoner. Kommer det att ske fler brott när detta händer? Antagligen. Kommer man att skylla på klimatförändringar och att man hjälps åt att rädda miljön med detta för att få med folk? Troligtvis.

Vad tror ni andra?

En liten rapport

Nu har jag varit här uppe ett tag och varit med om både 30 graders kyla, storm, strömavbrott och rejält snöfall. Har också köpt broddar till skorna, annars skulle det varit svårt att stå på benen.

Naturen är fantastisk, luften är frisk och klar, samt min migrän har blivit mycket bättre och kommer mera sällan.

Min man med barn 1 har varit uppe en gång med fler lådor i vår nyinköpta bil och jag hoppas att de kommer nästa helg med ett lass till. Det är trots allt snart dags för dem att flytta upp.

Jag trivs oerhört bra. Jobbet är en utmaning (som jag gillar), arbetskompisarna har välkomnat mig med öppna armar, jag känner mig säker både i lägenheten och ute i samhället (vilket jag inte gjorde där maken och barn 1 är just nu). Dessutom rör jag massor på mig dagarna i ända. Man kan inte påstå att jag gått ned i vikt, men jag har dock minskat i omfång och kläderna sitter något lösare.

När min man rörde sig ute i bostadsområdet där nere här om dagen, filmade en 20-årig invandrarkille honom samtidigt som han fick frågan ”hör du till polisen?”. Min man sa ”nej” och gick vidare och brydde sig inte om killen… det är först när de flyttat upp som jag kan slappna av.

Jag har inte så bra internetuppkoppling just nu, men jag skriver mer när den blir bättre. Önskar alla en trevlig helg

 

 

Flytt

Här om dagen åkte vi upp till vår nya ort med en fullpackad lastbil hyrd på circle k och skrev på hyreskontraktet och kvitterade ut nycklar. Det var en trea med en mycket bra planlösning med en fantastisk utsikt över sjö och skog.

Vi hann packa upp ca 3/4 delar av de lådor vi hade med oss och de tomma lådorna tog min man med ned till den gamla lägenheten så att han kan packa lite mera när han får tid. Nu har jag en säng, en hurts, en bäddsoffa, ett soffbord, en fåtölj med fotpall, ett skrivbord, två billy-bokhyllor, en byrå, en tv-bänk, en tv och två stolar i möbelväg. Sedan har jag ca hälften av köksgeråd, handdukar och lakan med mig, samt i stort sett alla mina kläder och skor. Jag har också min dator, men det blir inte så mycket mera internet än det jag kommer att dela med mig  av från min mobiltelefon, eftersom vi tycker att det är onödigt med två internetabonnemang och min man och barn 1 som studerar på distans har kvar det hos sig innan de flyttar upp om 2-3 månader.

Med tanke på att det är vinter och vinterväglag har det gått fantastiskt bra med flytten och just nu är jag hos släktingar där jag ska fira nyår. På vägen till dem togs denna bild:
renar

Jag vill passa på att önska er alla ett gott Nytt Prepperår!

Bråda dagar

Det har varit lite svårt att packa och så vidare, för jobbet har tagit upp mycket tid och många (både genom jobbet och privat) har velat träffas och säga hejdå en ”sista” gång. De tycker att allt har gått så snabbt och det har det ju gjort. Från och med tisdag denna vecka har jag därför tagit ut semester, så att jag ska få något gjort här hemma också.

Här om dagen var jag i kontakt med blivande ortens bostadsbolag och berättade att jag skickat in en ansökan om bostad tillsammans med anställningsbevis några dagar innan. Som tur är hade de precis fått mitt brev och vi fick förtur till en lägenhet som vi får nycklarna till i mellandagarna och jag har också hunnit ordna med el. Det innebär att jag nu packar för fullt, sedan firar vi en julafton med få paket, inget julpynt, men god julmat. Sedan packar vi igen och på annandag jul bär det uppöver med ett första flyttlass och när vi hämtat ut nycklarna flyttar vi in. Efter att ha sovit en första natt i vår lägenhet, kommer min man och barn 1 att åka ner igen och jag kommer att fira Nyår med en del släkt där uppe. Efter Nyår börjar jag det nya jobbet och min man och barn 1 fortsätter att packa, samt arbeta i någon månad till. Sedan flyttar de också upp. Barn 2 stannar kvar i en annan och lugnare stadsdel, där hen för någon månad sedan flyttade in i en lägenhet som hen har förstahandskontrakt på (hen stod i kö i åtta år för den).

Idag ska vi köpa det sista innan flytten och ordna med fler flyttkartonger. Största delen av prepperförrådet tar jag med mig upp. Jag har också gjort en lista på vad jag ska ta med mig för husgeråd och vad som ska vara kvar tills resten av familjen flyttar upp. Om jag inte skriver mera förrän efter Nyår, så vill jag önska alla läsare en God Jul och Ett Gott Nytt Prepperår!!

 

Nytt arbete!

Jag har de senaste veckorna sökt en hel del arbeten i norr och fått vara med om två telefonintervjuer på grund av avståndet. Efter den första intervjun tillsattes en annan sökande, men det var åtminstone bara jag och två till som var aktuella. De som intervjuat mig har velat vara säkra på att jag och maken verkligen vill flytta uppöver och att det inte bara är en nyck.

Här om dagen fick jag ett efterlängtat telefonsamtal. Jag blev erbjuden det sista jobbet jag sökt och ska börja redan i januari. Nu ska vi hitta någonstans att bo, packa och lyckas få med oss packningen i många mil uppöver så billigt som möjligt. Misstänker att vi kommer att behöva betala dubbla hyror ett tag och att jag kanske får flytta upp före de andra tills vi fått ordning på allt. Julfirandet får bli utan julpynt och med packlådor och vi får satsa på maten.

När jag kom hem sent igår hade min man ordnat med kladdkaka och glass för att fira, han var så glad! Äntligen ska vi få komma ifrån vårt område där det händer så många jobbiga saker. Min man har ännu inte sökt något jobb där uppe, men vi kommer att klara oss. Vi tror att det löser sig när vi väl flyttat och eventuellt ska han läsa vidare och byta yrke, för han börjar få så ont i sina knän och behöver göra något annat än vad han gör nu.

För någon vecka sedan var jag, min man och barn 1 i Stockholm och firade makens mor som fyllde år. Hans bror med fru och hans syster var med och samtalen oss emellan var mycket intressanta. En av dem berättade att om man har ett ärende i ett område där man inte bor (även i områden som inte räknas som utsatta), kan man bli hotad om man inte betalar 5000 sek eller mera till grupperingarna som finns där (speciellt om man ska utföra ett arbete för Stockholm stad). De anser att betalningen garanterar att man är ”säker” under tiden man är i området. Har de en gång fått ditt lillfinger, slutar det inte där. De kräver regelbunden betalning för att du ska vara ”beskyddad”.
På många platser pågår knarkaffärer och för att man ska få göra det så ostört som möjligt slår de ut lamporna så att det blir mörkt. När man kommer från stadskontoret för att laga lamporna, blir gubbarna bortjagade därifrån. Ingen vågar anmäla allt detta, eller vittna om det, eftersom de är livrädda för vad som ska kunna hända dem.

Det har börjat komma fram att en del personer kidnappar folk och tvingar släktingar att betala pengar för att få sin familjemedlem tillbaka. Inga vanliga tidningar verkar våga skriva det helt rent ut (eller så försöker de mörka) och gör man det blir det inte så mycket. Men… ”16-åring kidnappades – föräldrar tvingades betala” och ”Fyra häktade för kidnappningen”. Det börjar verkligen likna de situationer som uppkommer i olika krigszoner, eller i länder som räknas som riktigt osäkra.

Överallt stänger man fritidsgårdar. Många stängs på grund av att de anställda hotas och inte vågar arbeta där längre. Det är inte alltid så (som många tror) att kommunerna inte vill ha dem öppna. Så är det här också. Nu ska närmaste fritidsgård stängas pga att en del av personalen där har misshandlats och inte vågar arbeta kvar. En annan fritidsgård har blivit bestulen på bla datorer ca 7 gånger på bara några månader och ska också stängas ned.

I mitt eget bostadsområde har polisen visat sig flera gånger dygnet runt de sista veckorna. Ändå är de som arbetar som boendestödjare i området för rädda för att arbeta här efter mörkrets inbrott och de har också skrivit en hel del avvikelserapporter om olika saker som hänt (jag känner en av deras chefer som berättat detta för mig).

Så, vi håller som bäst på att gå igenom vad vi ska ha kvar och inte. Vi kom på här om dagen att det inte är så konstigt att vår dubbelsäng känns så knölig och jobbig – vi skaffade oss den för ca 28 år sedan. Det blir nytt efter flytten. Vår vardagsrumssoffa kommer att bytas ut till en bäddsoffa och vårt soffbord (som är över 50 år) kommer att bytas ut. Jag vet att min kära svägerska (som antagligen läser detta) skulle bli överlycklig om vi bytte ut vårt slitna köksbord mot ett annat. Där har vi inte bestämt oss ännu… Hon har mycket länge bönfallit oss att göra kaffeved av det. Trots allt gjorde hennes morfar köksbordet och det är ett minne och skulle bli fint om man rustade upp det.

Nu går vi alltså här och är lyckliga hela familjen. Vi är lyckliga över att jag fått ett bra arbete uppe i norr och att vi snart ska flytta härifrån!

Att känna sig trygg och trivas

För inte så länge sedan förstördes det ca 100 bilar i ett parkeringsgarage inte långt från oss. Mina föräldrar åker över i några månader i början av november till Dallas och Tulsa för att hälsa på mina syskon med familjer och beslöt på stående fot att inte hälsa på oss innan de åker, för jag kan inte lova dem att deras bil inte brinner upp vid besöket hos oss. Mitt syskon i Sverige brukar hälsa på oss varje nyår, men inte i år. Hen vill också ha kvar sin bil, samt känna sig trygg.

Det senaste halvåret har det varit extra många skjutningar, knivskärningar, bilbränder och explosioner i vårt närområde. Allt som händer skrivs inte i tidningar, men vi som bor här märker ju vad som sker. Jag varken går eller cyklar till och från jobbet längre, jag tar bussen för säkerhets skull. På morgonen är det okej att gå till och från bussen, men på eftermiddagar och kvällar hänger det en massa unga killar vid en tobaksaffär mellan bussen och min bostad. En del av dem har också fantastiska bilar…  Och de har superkoll på vilka som bor i området.

Det känns inte bra att röra sig ute så sällan, jag är van med att kunna gå åtminstone 6×40 minuter/vecka (till och från jobbet).

Vi har inte råd att köpa någon bostad utanför staden, priserna har gått upp och alla som kan flyr staden (åtminstone känns det så). Nu har jag börjat söka alla arbeten jag kan som finns över Dalälven och där det inte finns så många människor och där husen är billiga. Om min man inte får något arbete i början kommer det inte att göra något, då boendet kostar ca hälften mot vad vi betalar nu (har kollat upp det). Hur det än blir – vi känner inte att vi längre har något liv. Eftersom vi båda växte upp på landet och kunde gå ut när som helst utan att känna oss hotade av något/några, känns det som om vi nu i stort sett har husarrest när vi inte är på våra arbeten.

Sorgligt nog tror jag att det nu gått för långt för att den trygghet som en gång fanns ska komma tillbaka. Extremismen har också blivit större, pga av alla inflyttade invandrare. Man kan dock vara mycket tacksam över att barnen är vuxna.

Jag såg på det sista opinion live. Mycket intressant, särskilt när man började prata om att riva allt och bygga upp nytt. Hur kan man tro att något sådant hjälper utan att ha tagit bort buslivet? Vi har nyrenoverade och väldigt fina, samt dyra lägenheter att bo i. Dessutom har man byggt många nya bostadsrätter i området, som nu är svårsålda och som man försöker kränga med att man slipper betala hyra de närmsta 2 och ett halvt åren framöver, bara man köper dem! Det har definitivt inte blivit bättre i området, utan mycket sämre efter det.

Jag och två väninnor från mitt område var och träffade en familj (kristna från Etiopien) i en annan stadsdel på andra sidan staden efter jobbet igår. När vi pratade om hur det blivit sa en av väninnorna (kristen från Liberia) att hon bara väntade på att hennes dotter skulle ta sin student innan de flyttade tillbaka till en liten ort i Västerbotten. Hon låter inte sina ungdomar (har fyra stycken) vara ute efter klockan 20.00 på kvällen, eftersom det händer så mycket i området och det gör en så begränsad. Familjen över vår lägenhet (muslimer från Irak) låter sina barn bara vara på vår innergård och inte någon annanstans. Det är knappt mamman släpper ut dem. Mitt barn 2 som flyttade hemifrån för ett tag sedan, hälsar aldrig på oss, pga att hen inte känner sig trygg i vårt område. Vi brukar träffas på andra platser. Folk som inte bor i sådana här områden verkar ha svårt att förstå hur det är… och många tror att man överdriver eller har missuppfattat hur saker och ting ”faktiskt” är. Även om man är i området någon timma, kanske man inte ser så mycket (mer än att det är flest män ute), men bor man här ser man desto mera och har också lärt sig vad man ska titta efter. Önskar att de fick bo här en längre tid för att få känna på hur det känns och hur livet fungerar i ett sådant här område. Och hur deprimerad och handlingsförlamad man faktiskt kan bli när man inte vågar göra så mycket på grund av rädsla.

Så… nu ska jag söka de 6 stycken arbeten som jag hittat och som jag är kvalificerad för och som verkar intressanta och roliga. Bara att jag och min man nu är ense är underbart. Han är inte särskilt förändringsbenägen, men till och med han inser att vi inte kan bo kvar och ska vi flytta är det lika bra att göra det nu när vi är i 50-årsåldern båda två – vi blir inte direkt yngre med åren…

Sista semesterveckan

I några veckor har jag haft en inkörning av betablockerare i värmen, trots att jag tidigare haft bra blodtryck. Det var för att få bukt med mina huvudskakningar och eventuellt migränen. Jag var skeptisk, då jag tidigare ätit inderal och det gjorde migränen sämre pga stor sömnighet och för lågt blodtryck (jag åt för stor styrka då helt enkelt). Nu fick jag ta en tablett på morgonen under en viss tid och de första veckorna var jag mycket trött och orkade inte så mycket, samtidigt som man kan lägga värmen på det. Vet inte om det hjälpt mot migränen – har dock bara haft 5 migrändagar i juli mot 11-12 varje månad annars, men det har också varit högtryck och det brukar ge färre anfall. Mot skakningarna har det hjälpt nada. Då tyckte min neurolog att jag skulle sluta med betablockerare och börja med Primidon Orifarm 250mg, en epilepsimedicin, eftersom jag inte kunde höja blodtrycksmedicinintaget pga för lågt blodtryck. Den är på licens och kostade mig 1030 kronor. Man ska trappa upp intagen försiktigt, så jag har ett strikt schema att gå efter. Jag tog in den första dosen i måndags kväll (en halv tablett) och dagen efter var intressant. Först drömde jag mardrömmar och när jag äntligen fick upp ögonlocken vid 09.00 såg jag inte så bra och höll på att somna igen. Mina armar och ben med övrig kropp kändes som om det inte hade några ben i sig och det var mycket svårt att komma upp i sittande ställning. Jag var oerhört yr, desorienterad, illamående och ville kräkas och synen var mycket påverkad och inte normal. Jag tänkte att nu har jag fått ett av de värsta migränanfallen i mitt liv. Jag vinglade upp och iväg mot toan, men insåg att jag var tvungen att mer krypa fram, för jag var så otroligt rädd för att ramla och slå mig. Sedan lyckades jag ta mig till köket och ta in migränmedicin och sedan in och lägga mig igen. Vid 14.00-tiden vaknade jag igen och upptäckte att min man kommit hem från jobbet, då han fått migrän. Nu var jag lite piggare än förut, men kroppen var likadan och jag sluddrade rejält och kunde inte prata med honom ordentligt. Samtidigt började jag undra om det verkligen var migrän jag hade (jag har en väldigt svår sorts migrän och det här var min vardag till viss del under ca 5 år, men inte de senaste 4 åren då anfallen blivit lättare sedan jag slutat med gluten och börjat äta extra B12-vitamin, folsyra och magnesium). Jag lyckades vingla upp och komma till vardagsrumssoffan och började läsa på om de tabletter som jag skulle börjat äta. Då insåg jag att det måste bero på det jag tagit in och att jag fått i stort sett varenda biverkning utom just andnöd och depression (det är svårt med depression med bara en halv tablett). Fast hur lätt är det att veta om man haft andnöd om man varit så trött och borta att det varit som om man varit medvetslös… men jag lever i alla fall fortfarande. Jag tog blodtrycket och det låg på 132/111. Först vid 18.00-tiden började jag kunna tänka lite mera klart och också kunna prata så att andra förstod vad jag sa. Eftersom min läkare är på semester, är det problematiskt att kontakta någon på neurologen om detta, så jag tog inte in någon tablett igår och började om med betablockerare idag. Ska berätta allt när jag når henne, men jag tycker att det är jobbigt att i stort sett vara medvetslös och när jag inte är det vara så förvirrad. På måndag ska jag börja arbeta igen och hoppas att vi kan prova något annat, för den medicinen var inte bra för mig.
Tänker inte äta en medicin där biverkningarna är så mycket större än det som den ska hjälpa mot.

I helgen var i alla fall ett syskon och hälsade på och hen hade förbarmat sig över mig och tagit med sig en massa älggräs då de som finns här har torkat bort. Hen tyckte att det var lite, men en liten IKEA-påse var full och det passar mig bra. Jag ska göra te på det och inte en massa älggrässaft. Nu ska jag göra avslappnande te, som man kan dricka innan man ska sova, eller använda vid huvudvärk och migrän, samt ett förkylningste. Det finns lite att välja på då jag torkat mynta, lavendel, ringblommor, rosenblad, citronmeliss, rölleka, kamomill (fuskade och köpte det redan torkat, då det inte växer här omkring) och snart älggräs. Timjan är bra mot luftrören, så man kanske ska torka lite av det och ha med i förkylningsteet… Så här långt har jag kommit:

  • Förkylningste:
    Rosenblad – sänker feber
    Lavendel – antiinflammatoriskt (mot förkylning)
    Svarta vinbärsblad – lindrar vid förkylning och ökar
    kroppstemperatur
    Rölleka – lindrar vid förkylning och ökar kroppstemp.
    Älggräs – lindrar värk, sänker feber, innehåller
    acetylsalicylsyra (två muggar=1bamyl)
    Mynta – lindrar förkylning, luftrörskatarr, slemlösande
  • Insomningste:
    Rosenblad – ger sömn, lindrar oro
    Citronmeliss – lugnande och rogivande
    Kamomill – gör det lättare att somna
    Lavendel – muskelavslappnande, lugnande

Nu måste jag prova om allt det här passar ihop, det skulle inte vara roligt om smakerna skär sig mot varandra. Det här är i alla fall vad jag har att jobba med och som ligger i olika torkningsprocesser i mitt vardagsrum.

När jag en kväll varit på odlingslotten träffade jag på en granne och vi pratade om torkan och hur det är för bönderna. När jag berättade att det antagligen blir dyrt med all mat under året framöver och att det kan vara bra att köpa på sig en del och lagra, berättade hon att hon inte tänkt på det alls. Fast efter vårt samtal skulle hon genast börja köpa hem det de använder mest så att matkontot inte blir så dyrt under hösten och vintern. När jag veckan innan klippte mig hos hårfrisören pratade vi om samma sak och hon hade inte heller tänkt så långt, men efter vårt samtal skulle hon också köpa hem en hel del. Det känns skönt att få ha sådana här samtal!

Missväxt

I år har vi ett riktigt ordentligt missväxtår.

  • Rejäl torka
  • Bönderna kan inte odla som vanligt och skördarna blir så dåliga att vi kan skatta oss lyckliga över att vi inte är helt beroende av det som bönderna kan få fram på sina åkerfält, förhoppningsvis kan vi importera. Torkan och de dåliga skördarna gör också att de djur som bönderna har inte kan få tillräckligt med mat och måste slaktas av, samtidigt som det är kö ända till nästa år för att över huvud taget få en slakttid. Många bönder där jag växte upp har börjat skörda bla havre för att använda det som hö till vintern och det hö som de skulle haft till vintern använder de nu för att djuren ska ha mat.
  • Torkan har också gjort att allt torkat bort – det finns knappt några gröna blomsterängar i Sverige idag. Där jag bor är allt gult och inte ens brännässlor kan hittas. Nyponbuskar, rölleka och tistlar, det är vad jag hittar när jag går ute i närmaste park och i de hagar som inte finns långt från mig, till och med brännässlor är svåra att hitta.
  • Skogsbränder – mycket skog brinner ner och där det inte brinner kan man inte avverka skogen pga torkan. Man är rädd för att det ska bli någon gnista som sedan antänder skogen. Tänk också på att skogen är ca 10 procent av den svenska exporten, något som vi inte kommer att kunna leva upp till framöver. Det innebär också att de avtal man har om att sälja av en viss procent till olika delar av världen måste kompenseras ekonomiskt om man inte kan leva upp till dem.
  • Torkan gör också att det blir färre bär i skog och mark.
  • Framöver kommer man att avveckla kärnkraftsreaktorer i Sverige. Ännu har inget vattenkraftverk brunnit ner, man har skyddat dem i första hand när det varit nära.
  • Grundvattnet är väldigt lågt och på många ställen har man bevattningsförbud

Vad kommer detta innebära för oss framöver?

  • Maten blir dyr. Det har även varit torka i övriga europa och i andra delar av världen. Kött, mjöl, mejeriprodukter, sylt osv. kommer att öka i pris rejält.
  • Pappersvaror och andra saker som produceras av skogen blir dyr.
  • Elpriset är redan uppe på vinterns prisnivåer, men kommer antagligen att öka. Det kommer troligen framöver att bli elbrist och det är inte alls säkert att vi kan importera el från våra grannländer. Vad gör man när det blir elransonering?
  • I många städer betalar man redan för sitt vatten. Det kan bli en hel del dyrare, en del politiker och andra personer har redan börjat prata om det.

Vad kan man göra?

  • Jag har redan börjat bunkra på mig rejält med bla havregryn. Mjölprodukter osv. håller i mer än ett år om man lagrar det rätt. Barn 1 äter frukost med havregryn varje morgon, så vi behöver ha rejält mycket av den varan här hemma.
  • Preppa på sig så mycket mat man kan just nu, för snart kommer matpriserna att stiga.
  • Även om det är svårt att lagra på sig många mjölkprodukter, kan man köpa på sig torrmjölk och ost håller sig några månader i kyl. Man kan frysa in både smör och margarin i frys i några månader. Jag har ofta köpt på mig det när det varit billigt och sedan plockat fram allt eftersom.
  • Även om solen inte lyser så mycket på vintern, är det ändå en idé att skaffa sig solladdare till sina mobiltelefoner. Man sparar lite el i alla fall…
  • Om elen skulle försvinna är det bra att ha många ljus och någon/några fotogenlampor. Fotogenvärmare är inte heller dumt (om man inte har vedspis och kamin).
  • Jag vet inte hur svårt detta kommer att slå mot toapapper, böcker och ja, mot allt som är gjort av papper och annat som är gjort av trä och timmer, men räkna med att det antagligen kommer att bli dyrare.

Ni som läser kan själva hitta fler punkter och komma på fler saker, det här är bara en början. Det går inte att komma ifrån att det är ett riktigt missväxtår vi är mitt inne i. Om det varit på 1800-talet hade vi kanske inte överlevt, men idag när vi förhoppningsvis kan importera det vi själva inte kan få fram, klarar vi oss så länge vi kan betala för det.