Harvey i Texas

Som ni alla vet har det varit en storm (Harvey) som dragit fram och gett stora översvämningar i Houston, Texas. Jag har ett syskon som bor i Dallas i norra Texas och ett syskon som bor i Tulsa, Norra Oklahoma (en stat precis över Texas). De har lagt ut bilder på hur lastbil efter lastbil åker från Oklahoma till Texas med olika resurser. De har också lagt ut bilder på hur folk (många privatpersoner) köar på vägarna från Oklahoma ned mot Texas med sina små båtar för att ta sig till Houston och hjälpa till.

Igår kunde man läsa i DI om hur stormen Harvey slagit ut mer än en femtedel av raffineringskapaciteten och att nästan 40 europeiska fartyg är på väg mot USA för att leverera bensin. Harvey har slagit ut raffineringsproduktion på 4 miljoner fat/dag och de som ska köpa bensin i området kan få betala upp till 20% mer än bara för en vecka sedan.

Mitt syskon i Dallas meddelade i natt att någon gång under gårdagen där började folk få panik och tankade upp all bensin de kunde hitta. När de själva skulle tanka var det i stort sett redan slut, men de lyckades hitta ett ställe där det fanns lite kvar och de köade i över en timma innan de fick tankat. På bensinstationerna sa de att de skulle få mera bensin först om en vecka och nu hoppas folk på att det de har fått tag på ska räcka fram till dess. Eftersom hela det amerikanska samhället är uppbyggt på att man måste ha en bil för att ta sig överallt, kan det bli folk som bla inte kan ta sig till sina arbeten under veckan…

Mitt syskon i Oklahoma har bara känt av högre bensinpriser än så länge och bensinen har inte tagit slut på bensinmackarna ännu. Däremot ska hen genast se till att de har tillräckligt med bensin för att klara sig ett tag framöver.

Financial Times skriver att ca en tredjedel av oljeraffinaderierna har slagits ut av Harvey och att Texas framöver antagligen kommer att få en hel del problem med kolera och tyfus och myndigheterna varnar för att vada genom det orena vattnet. (Mer kan jag inte läsa, då man måste vara prenumerant för att kunna läsa vidare…).

Texas är ansvarig för ca 1/5 av USA:s oljeproduktion och nästan 1/3 av nationens naturgas (Netstate).

Time skriver om hur förorenad marken i Houston har blivit på grund av alla oljeraffinaderier och olika industrier (särskilt kemiska) som läckt ut en hel del ohälsosamma ämnen. Det kommer att innebära att när vattnet sjunkit undan och om man bygger upp allt igen, kommer all mark att vara förorenad och det kan bli svårt att till exempel odla för hushållsbehov i trädgårdar. Sedan kan man fråga sig hur alla sjöar och floder runt Houston har klarat sig…

Här kan man läsa vad Wikipedia skriver om Houston.

För ca 15 år sedan träffades vi alla fyra syskon senast och i år tänkte vi slå till i oktober och träffas igen – i Dallas och Tulsa. Då får jag reda på mera hur det varit och är där i Texas.

Annonser

Vattenbrist

På många platser i Sverige just nu är det vattenbrist och man tror att det kommer att bli värre framöver. För en del är det inte något nytt, för andra kan det vara ett bryskt uppvaknande.

Tidningen Land ger 10 tips som skonar grundvattnet. Man kan också läsa deras artikel ”Egen brunn? Expertens bästa råd när brunnen sinar”. Krisinfobloggen tipsar om hur man kan spara vatten. Svenskt vatten ger fortlöpande information om vattensituationen i Sverige.

 

Kommunism

Jag har studerat både mandarin och tyska på universitet. Dessutom bodde jag i Västtyskland på sin tid (ca 1987), bara någon mil från den östtyska taggtrådsgränsen. En familj jag kände fick några släktingar på besök från Östtyskland, men det fick bara komma en släkting ur varje familj, för Östtyskland höll de andra i familjerna som ”gisslan” så att besökarna skulle komma tillbaka och inte hoppa av. En dag fick jag privilegiet att visa dem runt i stadens affärer och det var en verklig upplevelse. De berättade hur det såg ut i deras affärer i öst och det var inte alls som det var i de här affärerna i väst som de gick runt i. Jag fick hjälpa dem att hitta schampoo, nylonstrumpor osv. eftersom det var alldeles för många varor att välja bland för att de skulle kunna hitta något själva. När vi kom hem hade familjen i Västtyskland köpt hem en liten låda med persikor och de från öst föll i gråt. De hade aldrig sett en enda persika i hela sitt liv, bara hört talas om dem. Själv var jag i 20-årsåldern och satt med öppen mun och lyssnade på allt jag fick höra om livet bakom järnridån.

Efter det har jag aldrig varit särskilt förtjust i kommunism. Det kan se bra ut på papperet, men blir så fel i verkligheten. Se bara på gamla Sovjetunionen, Kambodja (Kampuchea) och Östtyskland och nuvarande Kina, Nordkorea, Cuba och Venezuela. Man räknar med att ca 100 miljoner människor dödats i kommunismens namn, men det kan vara många fler. Det som jag tycker är särskilt intressant är att det är många unga svenska personer som blir kommunister. Unga som inte vet så mycket om den blodröda historien som följer denna ideologi. Att Stasis (den östtyska hemliga säkerhetstjänstens) aktiviteter och också samröre med en del svenskar inte får uttalas högt, eller avslöjas är mycket intressant. Jag är väldigt nyfiken på vilka kända svenskar man skulle hitta om man fick börja gräva ordentligt i Stasis arkiv och som hade samröre med dåvarande Östtyskland på ett eller annat sätt…

Venezuela är ett land som skulle ha kunnat klara sig så mycket bättre utan den kommunism som införts. Jag har en del vänner som är kommunister och de pratade i flera år om hur bra det skulle bli i Venezuela med ”rätt” styre. De är rätt så tysta idag…  The Washington Post skriver att man tror att det är på randen till en kollaps. Det har också varit sammandrabbningar mellan demonstranter och säkerhetsstyrkor, mycket på grund av livsmedelsbrist, medicinbrist, elbrist och brist på konsumentvaror. På grund av att det är brist på allt och många fått stå i kö för att få något över huvud taget, har det också lett till utbredd plundring. Den amerikanska underrättelsetjänsten tror att det framöver kan bli någon sorts kupp för att avsätta Maduro, troligtvis av militären. Här kan man läsa en hel del om Venezuela i The New York Times…

De röda Khmererna kom till makten runt 1975. Av en befolkning på ca 8 miljoner mördades ca 2 miljoner människor i Kambodja (då Kampuchea). Nära hälften av landets alla barn blev föräldralösa. Längs vägkanterna lämnades det sjuka, undernärda och gamla människor för att dö. Många av ledarna för denna regim har än idag inte åtalats för de brott som då begicks av dem.

En sak som man kanske inte tänker så mycket på är att den kommunism som funnits och fortfarande finns i de länder som har den är anpassad för det land den är i. Även om kommunismen yttrar sig lite olika är det fortfarande en diktatur som försöker styra över dess invånare med hjälp av våld, terror, förtryck, rädsla och mord. Nordkorea är det land som idag är ett av de värsta kommunistiska länderna att leva i. Kina har en sorts kapitalistisk kommunism. Kinas kommunism har förändrats genom årtionden, men är fortfarande en diktatur.

Jag skulle önska att man undervisade mera i skolorna om hur kommunismen varit i de länder som hittills haft den och hur det är i de länder där den fortfarande finns. Men det är en stilla nåd att bedja om.

Att vara förberedd i en stad

Så… tänk dig ett scenario enligt det Urvaken målat upp. Och du är fast i en större stad. Hur preppar man för att klara sig då? Jag har tänkt mycket på det eftersom jag själv med familj bor i en större stad där många saker kan hända.

  1. Lagra så mycket mat du kan, innan något händer. När man bor i en lägenhet kan man inte lagra lika mycket som när man bor på landet, så tänk noga efter vad som är det bästa att bunkra upp med och var du kan lagra det. Ha eventuellt en del mat som du kan använda vid byteshandel.
  2. Bunkra upp så mycket vatten du får plats med. Se också till att ha vattenreningstabletter och vattenreningsfilter för dig och din familj. Ta reda på var du kan hitta vatten så nära dig som möjligt, även om du måste rena det för att det ska gå att använda. Ha eventuellt extra vattenreningstabletter och vattenreningsfilter som du kan byta till dig andra saker med. I bland annat Överlevnadsbutiken kan man hitta kemisk vattenrening och vattenfilter.
  3. Ha ett lager med olika mediciner, förband, plåster osv. Ha ett extra lager som du kan använda vid byteshandel. Jag har tidigare skrivit Att preppa mediciner och Receptbelagda mediciner.
  4. Ta redan nu reda på vad det finns för ätliga växter runt omkring ditt boende. Vi har en liten park i närheten som är en guldgruva vad gäller viss växtlighet. Rölleka, tistlar, brännässlor, maskrosor, lite gran, tall och björk, en massa nypon osv. Köp en växtbok och lär dig vilka som är ätliga. Skogsskafferiet är en bra källa att börja med. En del växter och örter kan också vara medicinska, vilket är bra att lära sig. Här finns det jag själv skrivit om växter och örter på bloggen. Det kan också användas vid byteshandel.
  5. Om man har en stor balkong skulle det kanske kunna fungera att föda upp egna köttkaniner… vet att det fanns många som födde upp köttkaniner under andra världskriget – både i stad och på landsbygd.
  6. I min släkt anser den kvinnliga sidan att det är viktigt att ha en symaskin. När elen är borta är den svår att använda (om man inte har en trampsymaskin), men sytråd, nålar, knappar och så vidare är aldrig fel att ha ett stort lager av. Det är inte heller fel att kunna laga och stoppa trasiga kläder. Det kan också vara bra att byteshandla med.
  7. När man bor i en lägenhet får man inte lagra så mycket av t-sprit, fotogen eller ljusbränsle pga brandrisken. Lagra det du får, se till att ha fotogenlampor, stearinljus, värmeljus och ficklampor med tillhörande batterier. Glöm inte heller tändstickor och tändare. Om du har tillräckligt mycket av detta, kan det också användas vid byteshandel.
  8. Förra året skrev jag om hur man lagar mat och hur man håller värmen på lagad mat vid strömavbrott. Det är faktiskt ett av mina mest populära inlägg. Det jag inte har med i inlägget är att man kan laga mat med hjälp av en grill med lock, det är bara att sätta kastrullen på gallret över kolen.
  9. I augusti förra året skrev jag Värme när elen försvinner. Jag har också skrivit Klarar du ett längre strömavbrott? där jag berättar om vad som händer inom olika områden när elen är borta.
  10. Att kunna göra egen tvål är inte dumt (om man har det som behövs) – dels kan man använda den själv, dels kan den användas vid byteshandel. Här kan man läsa om när jag gjorde egen tvål.
  11. Med tanke på alla bränder som redan nu sker är det viktigt att fundera på din och din familjs säkerhet om det skulle börja brinna. Har du brandvarnare? Har du en brandfilt och/eller brandsläckare? Har du brandsäkrat viktiga saker? Kan du snabbt lämna din lägenhet vid brand och samtidigt få med dig det viktigaste för att klara dig?
  12. Har du tänkt på hur du ska försvara och skydda dig vid inbrott? Bor du längst ned i ett hyreshus (som jag och min familj), eller längre upp?
  13. Vi har ingen bil, men cyklar. Vi försöker att ha reservdelar till cyklarna och vi har också en cykelkärra där vi kan frakta en del saker på. Vi funderar på att skaffa ytterligare en. Om det skulle gå så långt att vi behöver lämna vår stad, har vi tänkt göra det på våra cyklar. Det kanske inte är det ultimata, men det är så det ser ut för oss just nu. Jag är samtidigt lite nyfiken på er som bor i en stad och tänker använda er bil om ni snabbt ska åka iväg någonstans – har ni någon reservplan för vad ni ska göra om er bil brunnit upp?

Det finns fler punkter jag skulle kunna skriva, men dessa får räcka. Har du lagt märke till att jag vid nästan varje punkt skrivit att det också går att använda vid byteshandel? När man bor i en stad är det nästan omöjligt att klara sig om man inte går ihop med några andra. Byteshandel med andra kan göra att du överlever. Det är också viktigt att man kan samarbeta med människor och att man lär känna folk i sitt område innan allt brakar för att det ska gå lättare med allt när det väl gäller. Att man kommer in i en ”granngemenskap”. Det kan vara lite extra svårt för dem som är mer introverta, men det är ännu mera svårt att klara sig helt ensam vid en kris.

Framtiden är här?

I förra inlägget recenserade jag boken ”Framtidsstaden – Om Sverige imorgon blir som Malmö idag, hur blir Sverige då?”. Samtidigt har det under Påsken rasat en hel del bränder i olika problemområden runt om i Sverige. Det får mig osökt att tänka på hur viktigt det är med preppning, särskilt när man läser ”Många upprörda efter garagebränderna”. På Lingens väg i Malmö tände man på bilar i ett underjordiskt garage och de boende blev utan el, vatten och bredband. Folk blev väldigt upprörda över detta (vilket är förståeligt). Hur många av dessa personer som blev utan el och vatten kan klara sig en längre tid utan det?

Det jag märkt i min stad nu under Påsk är att de bränder som sker inte längre bara sker i olika problemområden. De sprider sig till stadsdelar där det förr inte skett några bränder alls. I en av de värst utsatta stadsdelarna i min stad har det inte bara brunnit i parkeringsgarage, eller sophus längre. Man har också tänt på en pizzeria, kiosk osv. I mitt bostadsområde har de nu gått från bilar på parkering och sophus till parkeringsgarage. Både jag och maken är oerhört glada över att inte ha en bil, samtidigt som vi undrar över hur mycket försäkringspremien nu är uppe i för dem som har en. Jag och maken skulle gärna vilja ha en bil, men det blir för dyrt och skulle den eldas upp är det inte kul. Vi satsar däremot på våra cyklar och funderar på att skaffa oss en till cykelkärra. Om något händer och folk vill lämna städerna och det blir bilköer, är det lättare att ta sig någonstans med cykel. Fast då är det bra om vi i familjen har bättre kondition än vad vi nu har…

Utvecklingen är på väg åt fel håll och Sverige är inte alls på väg att bli som Malmö – på många platser i olika större städer är det i stort sett redan så.

Framtidsstaden av Lars Åberg

Framtidsstaden är Lars Åbergs bok om sitt älskade Malmö där han bott i nästan 60 år och där han beskriver hur han sett dess förvandling från småstad till storstad. Många av de politiker, socialarbetare, poliser, lärare, invandrare och kommunala tjänstemän som han intervjuat är alla eniga om att det som händer i Malmö brukar sprida sig till övriga Sverige. Om man tar reda på vad som händer i Malmö idag, kommer vi att veta hur det kommer att se ut i övriga Sverige imorgon.

Rosengård, Seved och Herrgården är problemområden som ligger närmare centrum än vad man tror (det tar ca 10 minuter att cykla från Rosengård in till centrala Malmö) och det är också områden som de flesta inte vill prata om, speciellt inte politiker eller journalister. Om man ändå skulle prata om dessa områden vill man inte säga att det är problemområden utan man menar att det finns ”utmaningar” att lösa i dessa stadsdelar.

Det är brist på bostäder i hela Malmö och det är svårt att hitta plats för de nyanlända. Fastighetsägare som investerar och också accepterar att man har försörjningsstöd, etableringsstöd eller bostadsbidrag eftersöks. Under 2017 kommer ca 100000 personer att ha fått uppehållstillstånd och 70% av dem kommer att säga att de fixat eget boende. De kommer att flytta till någon av de större städerna och Malmö kommer att få en väldigt stor tillströmning som de får etableringsstöd för i 2 år. Efter det får kommunen försörja dem, om de själva inte hittat en egen försörjning och genom erfarenhet vet vi att det tar en lång tid innan flyktingar som kommit klarar sig själva.

Behöriga lärare kommer att vara en mycket stor bristvara framöver (hos Lärarförbundet kan man läsa att det redan 2019 kommer att saknas ca 60000 lärare i Sverige). En del har börjat prata om lärarassistenter och korttidsutbildningar för att klara personalförsörjning i framtiden.

Kommunalskatten måste höjas för att man ska kunna ta hand om dem som fått uppehållstillstånd. Bostadsfrågan och jobben är en springande punkt. En som blir intervjuad i boken tar upp att man kanske ska betala ut en lön för att få något gjort, att få ut människor i ”arbete” i stället för att ge försörjningsstöd. En fjärdedel av Malmös 20 miljardersbudget består av statligt stöd. Var tionde familj är beroende av bidrag och arbetslösheten är dubbelt så hög som riksgenomsnittet, även om svartjobben samtidigt är många.

Sedan 30 år har man pumpat in miljoner i olika projekt i Rosengård för att området ska bli bättre, men kriminaliteten, problemen i skolorna och arbetslösheten har inte förändrats. Resurser har lagts på en enkönad föreningsverksamhet utan att integrationen förbättrats. Vid 2000-talets ingång bodde ca 22000 människor i Rosengård och alltför många av dem levde utanför samhället med värderingar där ett manligt kontrollsystem och hotkultur hade utvecklats och som nu är vitt utbrett. Kvinnorna och barnen, särskilt flickor, drabbas mest av detta. Kvinnor som inte bär slöja trakasseras. År 2002 kostade skadegörelsen på Rosengårdsskolan 960000 kronor. Mammorna tilläts oftast inte komma på föräldramötena och papporna kom oftast inte alls. År 2004 ville personal på två högstadier i Malmö stänga skolorna pga elevvåld. På Örtagårdsskolan var det liknande ett belägringstillstånd i slutet av en termin med anlagda bränder, stenkastning mot saneringsarbetare, poliser, polishästar, anläggningsarbetare, vaktmästare och bilar, samt hot, fysiska angrepp och spottloskor mot skolpersonal.

Författaren skriver: ”Inte ens de folkvalda tycks längre tro att det går att förändra verkligheten genom målmedvetet agerande. I stället ska bilden rättas till” och ”Det grundläggande problemet är inte några överfulla hyreshus med kackerlackor och ruttna badrum med fuktig tvätt utan att alldeles för få vuxna – män och kvinnor – är självförsörjande. Och som ett filter över detta tillstånd ligger en manlig världsuppfattning, en hierarkisk struktur där pojkar ges annat svängrum än flickor; en värdekonflikt som politiker och kommunala tjänstemän helst av allt inte vill låtsas om eftersom konsekvenserna skulle bli ansenliga om den erkändes och hanterades med hänvisning till arbetarrörelsens och socialtjänstlagens idéer om jämlikhet och jämställdhet.”

Åberg berättar om Barry Glicks teori om tre sorters kriminella gängbildningar – röjargänget, det territoriella gänget och bolagsgänget. Röjarna är löst sammanhållna, försöker skaffa pengar genom att snoka runt och samtidigt ha kul. Det territoriella gänget ringar in ett område och är starkare formerat, samt bolagsgängen är välorganiserade och gör business som vanliga företag. Röjarna och de territoriella är de farligaste, mer oförutsägbara. Om man inte hindrar nyrekrytering av gängmedlemmar i detta skede kommer våld och förstörelse öka kraftigt.

Tillgången på vapen förklarar i sig inte de många våldsdåd som sker idag. I stället har det etablerat sig en förhärdad, internationell gangsterverksamhet där man inte vill bli störd av andra. Gängen som befann sig i city mot slutet av 1990-talet bestod nästan uteslutande av killar med invandrarbakgrund som levde och fortfarande lever i ett parallellt samhälle. Arabiskklingande namn är numera en majoritet vid häktningar och säkerhetskontroll och när de häktas kommer bröder, söner, släkten och vänner som publik. Upp till 50 procent av besökare på häktesförhandlingar bär skyddsväst. Våldet har blivit grövre och polis, ambulans och brandkår åker parvis in i dessa områden. Där det nu haglar stenar kommer vi nog tyvärr inom kort att få se skjutvapen. De flesta med hotbild mot sig är killar mellan 17 och 25 år, men också en hel del kvinnor och barn lever med en hotbild. Vården för dessa människor blir då i regel mycket mera problematisk. Pengar, knark, heder och relationer är inblandade och därmed också mycket starka känslor. Det är mest den kvinnliga vårdpersonalen som blir utsatt för kränkningar och grova kraftuttryck. Vårdpersonalen har också lärt sig att alla missbrukare i Malmö är beväpnade, oftast med skruvmejslar och knivar, medan gängkillarna är beväpnade med skjutvapen. Trots att man har en policy med nolltolerans, är det mycket vårdpersonal som inte vågar anmäla hot och våld pga rädsla för repressalier.

Ingen vet idag hur många som egentligen bor i Malmö. Det svenska folkbokföringssystemet är inte konstruerat för dem som tricksar med sitt boende eller sin identitet, utan Sveriges system bygger på hederlighet. När man för några år sedan mätte upp sopmängden i fastigheterna i Rosengård kom man fram till att det antagligen var ca 25% fler som bodde där än vad som syntes i folkbokföringen. Det innebär att det kunde finnas ca 10000 fler människor där som inte fanns med i de officiella papperen.

Författaren väjer inte för något i sin bok och jag skulle gärna se att han skrev mera. Eftersom så mycket tas upp, har det varit svårt att få med allt som är viktigt i min recension. Det går inte att komma ifrån att Sverige har förändrats från det att jag var liten och att det förändras med stormsteg, speciellt i storstäderna. Vad vi än tycker och tänker om det, är det svårt att gå tillbaka till hur det en gång var. Hur det kommer att bli framöver beror på hur vi och politiker agerar. Problemet är att de som har makten att förändra något har grävt ned sina huvuden i sanden och vill inte eller kan inte se problemen och hur de sprids snabbare och snabbare till övriga städer och samhällen i Sverige. När allt faller, när problemen blir för stora – kommer verkligen den vanlige svensken att vilja betala så mycket i skatt som vi gör idag?

Boken rekommenderas varmt för alla som vill veta vad framtiden bär med sig…

Andra som recenserat boken:

Malmö – Kanariefågeln i gruvan

Lars Åberg: Framtidsstaden

4 veckors feber

Det var ett tag sedan jag skrev här på bloggen och det har hänt massor av saker. Sista veckan har jag tagit en massa prover för att ta reda på varför jag haft feber i ca 4 veckor och som aldrig gått över. Samtidigt har jag inte varit förkyld eller haft ont någonstans, så jag har trott att det ska gå över, men febern håller sig fast som en igel och det har gjort att jag varit extra trött. Så trött att jag faktiskt hoppat av den kurs jag tänkte läsa nu under våren. Det viktigaste är min familj och mitt arbete. Studier kan man ta upp igen när man mår bättre…

När terroristattentatet hände i Stockholm var jag på väg ut med bil därifrån med tre arbetskollegor efter att ha varit på kurs där i en vecka. Vi började undra över varför det var så många poliser och ambulanser som var på väg in mot Stockholm och sedan fick vi reda på vad som hänt. Vår chef och en annan kollega blev fast i Stockholm och tog sig tillbaka till det hotell vi bott på. Jag sms:ade till maken och berättade att allt var bra och att jag var på väg hem. Min mor ringde och undrade hur det var med mig och på sociala medier var det ovanligt mycket aktivitet för att antingen skriva att man var okej, eller för att fråga hur det var med ens vänner och kära som man visste befann sig i Stockholm. Måste erkänna att jag är glad över att jag och mina kollegor bestämde oss för att ta bilen i stället för tåg.

I veckan beställde jag lite saker på matsmart.se som ännu inte kommit, men är på väg. Samtidigt beställde jag 10 askar diklofenak med 20 tabletter i varje från apotea.se och det paketet kom nästa dag. Jag är riktigt imponerad!

Förra helgen hyrde vi en bil för att åka och fira makens mormors födelsedag och efter det åkte vi och köpte ekologisk jord för att sedan med hjälp av jordfräser få ned i vår odlingslott. Just nu är det nästan bara stenhård lera där och väldigt svårarbetat, särskilt när det är torrt. Vi har köpt sättpotatis, både tidig och sen. Tänkte försöka mig på kålrötter i år också, jag tycker att de är väldigt användbara. Funderar på att förså kålrötterna, men kan inte ha något inomhus utan en stark lampa och tänker därför använda mig av den inglasade balkongen där det finns mycket mera ljus. Fast det går bäst när den här köldknäppen är över…

På min inglasade balkong har det kommit upp lite av de tomater jag satt. Nu under ”Påskkylan” med minusgrader (och faktiskt lite snö på vår gräsmatta mellan lägenhetshusen) har jag försökt skydda dem med en massa tidningspapper – vi får se hur det går.

Tycker att det är rätt kul att det jag trott, men inte kunnat bevisa, faktiskt har visat sig stämma. MSB-enkät, svenskar dåliga på krisförberedelser

  • 4 av 10 vet inte hur man ska förbereda sig inför kriser som naturkatastrof eller terroristdåd
  • bara 3 av 10 vet att man ska säkra tillgången på mat och vatten
  • Generellt är man bättre förberedd på landsbygd än i stad
  • Fler kvinnor än män har bättre krisberedskap och har vidtagit åtgärder

Pratade med en journalist som var intresserad av dessa frågor för något år sedan och när jag berättade att jag trodde att de på landsbygden var mer förberedda än de i städerna, samt att det antagligen var mer kvinnor som var förberedda än män, pga att de oftast lagrar upp mat för att ha i fall något händer (speciellt på landsbygden) som till exempel storm osv. skrattade han bara. Han trodde bergfast att det var fler män än kvinnor och hade svårt att förstå att krisberedskapen var större på landsbygden. ”Nu för tiden” är det ju lite annorlunda mot vad det var ”förr”, försökte han med. Han började också prata om alla dessa manliga preppers med vapen och häftiga ”prepperprylar” osv. Ja, vad ska man säga?

Nästsista veckan i mars 2017

För några veckor sedan tipsade barn 1 mig om försvarsmaktens ”Om kriget kom” – en filmberättelse om kalla krigets svenska försvar. Jag visste om att den fanns, men hade ännu inte sett på den. När jag väl såg den var det mycket intressant och något som kan rekommenderas. Det är åtta avsnitt som vardera är ca 13 minuter långt. Det innebär att det tar ca 105 minuter att titta på alla avsnitt på raken. Det som oroar mig efter att jag sett alla avsnitt är att vi inte är lika förberedda idag som vi en gång var. Antagligen oroar det också en hel del andra, särskilt dem som bla fått igenom att vi ska ha allmän värnplikt åter.

Det har varit några hektiska veckor och inte särskilt mycket har blivit preppat, men barn 1 har varit hos tandläkaren. Barn 1 är den person i familjen som i stort sett aldrig haft något hål i sina tänder. Oftast har tandläkaren bara varit ett årligt rutinbesök. Likaså var det i år och vi alla är mycket glada över det.

Veckan som gick har jag varit själsligen frånvarande från i stort sett allt, då jag legat i feber och förkylning. Nu börjar jag komma tillbaka, men är fortfarande inte helt bra, men tillräckligt bra för att röra lite på mina ben och hämta ut några böcker jag beställt.

Maken ligger nu utsträckt på sin säng och bläddrar i sin ”Windows 10 inside out” (fast vi hittade precis en senare version…) och jag själv har bläddrat lite i ”Framtidsstaden, Om Sverige imorgon blir som Malmö idag, hur blir Sverige då?” av Lars Åberg. Samtidigt har jag också fått hem ”Självhushållning på Djupadal” av Marie & Gustav Mandelmann och ”Självhushållning, en handbok för realister och drömmare” av John Seymour och är lite splittrad i vilken bok jag ska titta igenom först…

Misstänker att jag kommer att använda de båda självhushållningsböckerna mycket som referenslitteratur och inte bara sträckläsa igenom dem som jag kan göra med ”Framtidsstaden”. Det jag sett hittills av de båda böckerna om självhushållning gör mig nöjd och jag hoppas att vi kommer att få stor nytta av dem! Måste erkänna att det nästan är som julafton att få hem nya böcker att läsa och titta igenom!! Jag har också sett alla avsnitt hittills av Mandelmanns gård på tv4play som kan rekommenderas varmt. Det var barn 2 som tipsade mig om det (samma barn som för några veckor sedan köpte ”Självhushållning på Djupadal” till sig själv och tipsade mig om det).

Murar, stängsel och landsgränser

En del personer jag pratat med retar sig väldigt mycket på att Trump pratat om att bygga en mur mellan Mexiko och USA, men är inte medvetna om att det redan finns en del stängsel mellan Mexikos och USA:s gräns och att många länder i världen redan har murar och stängsel längs sina gränser. Hur är det då när det gäller murar och stängsel på olika landsgränser i världen?

Att bygga en mur eller stängsel längs ett lands gränser är ingen ny idé. En av de mest kända murar som byggts är den kinesiska muren som byggdes för att freda sig mot alla räder som nordliga nomadstammar utförde. Enligt Wikipedia har Kina totalt uppfört 21000 km försvarsmurar. Den kinesiska muren är världens längsta byggnadsverk och jordens största försvarsstruktur.

Jag såg aldrig Berlinmuren som föll hösten 1989, men jag såg taggtrådsstängslet som var mellan Östtyskland och Västtyskland när jag bodde nära gränsen ett år i Västtyskland som ung. Berlinmuren och taggtrådstängslet var till för att östtyskarna inte skulle fly till väst. De östtyskar jag träffade, både de som flytt, en del som lyckats få tillåtelse att hälsa på någon släkting i väst i någon vecka och de som jag träffade efter att öst fallit, har haft många intressanta berättelser att lyssna på.

Norge byggde stängsel mot ryssland för att stoppa flyktingar som tog sig in i landet den vägen 2016. Svt skriver om det den 27 augusti 2016 ”Norge bygger stängsel mot asylsökande vid ryska gränsen”. Den 5 september skriver Aftonbladet ”Norge bygger stängsel mot flyktingar”.

Gränsen mellan Finland och Ryssland är 1340 km lång och har 9 internationella gränsövergångsställen och 7 aktiva tillfälliga för vägtrafik mellan Ryssland och Finland (Wikipedia). De tillfälliga kräver särskilt tillstånd och har begränsade öppettider. Den 22 mars 2016 kom Ryssland och Finland överens om att inskränka möjligheterna till gränspassage vid de två nordligaste internationella gränsövergånsställena till enbart finska, ryska och vitryska medborgare, samt deras familjemedlemmar. Aftonbladet skriver också om detta och säger att restriktionerna ska gälla under 180 dagar och målet är att förhindra nya vägar för illegal invandring.

Litauen bygger stängsel mot den ryska enklaven Kaliningrad och det räknas stå färdigt 2017, skriver svt. Det byggs för att det ska bli svårare att ta sig över gränsen illegalt och kommer att täcka ca 50 km av gränsen. Omni däremot skriver att stängslet kommer att vara 2,5 meter högt och ska sträcka sig över 13 mil. Den tyska tidningen heise.online skriver att stängslet kommer att bli 13 mil långt och vara ca 2 meter högt. Man skriver också om att Estland och Lettland kommer att bygga stängsel mot Ryssland.

År 2018 ska Estland inleda bygget med stängsel mot Ryssland och det beräknas stå färdigt samma år. Målet är att täcka landsgränsen med elektronisk övervakning dygnet runt och stängslet ska vara taggtrådsförsett, två och en halvmeter högt och ca 11 mil långt. Sträckor som består av träskmark kommer inte att få stängsel.

Lettland började redan i mars 2016 bygga ett ca 2,5 meter högt taggtrådsstängsel på 276 km mot Ryssland för att hålla ute illegala invandrare. (Källa är samma artikel från den tyska tidningen heise.online som jag tidigare använde.)

I en artikel från oktober 2016 ”Trump pratar murar – Europa har redan byggt dem”, tar svt upp att ca vart fjärde europeiskt land tagit till stängsel och taggtråd för att stänga människor ute. Artikeln tar också upp att en tredjedel av gränsen mellan USA och Mexiko redan idag täcks av cementplattor och stängsel. Enligt Wikipedia fanns det år 2009 en barriär på ca 93 mil av den 320 långa gränsen mellan USA och Mexiko där man hade ett system med sensorer och kameraövervakning.

Dagens nyheter tar upp att Indien kommer att satsa på högteknologiska stängsel i sin gränsövervakning mot Pakistan och Bangladesh som ska stå färdigt i slutet av 2017. Övervakningen kommer att bestå av automatiserad bevakning som bland annat kommer att vara övervakningsradar, laserstöd, värmesökande apparatur och övervakning via satellitfotografering. På så sätt hoppas man att man inte ska behöva ha en traditionell bevakning utförd av trupp. Man kan läsa mera om det i The Times of India.

I januari 2015 tar bland annat Aftonbladet upp att Saudiarabien bygger en ca 100 mil lång mur mot gränsen till Irak för att hålla ute Is. Den består av fem rader taggtrådsstängsel där marken mellan staketen har rörelsesensorer. Samtidigt har de satsat på radarteknik som bland annat avslöjar en fotgängare på 18 km håll. Man kan läsa mycket mera om det i The Telegraph.

En känd mur är muren mellan Israel och gazaremsan. Det är en barriär på 72 mil, varav 10% är en 8 meter hög betongmur, resten är stängsel. GP skriver i september 2016 att Israel bygger underjordisk Gazamur. Syftet är att motverka grävning av tunnlar som kan användas vid attacker.

Egypten har redan byggt en underjordisk mur mot gazaremsan för att förhindra smuggling och den är gjord av metall och ca 20-30 meter djup och ca 10 mil lång. Wikipedia tar upp att den byggdes med hjälp av USA och att Egypten också raserat palestinska hem för att ha 500 meter som en buffertzon. The New york Times skriver 2008 om att Hamas spränger en del av muren mellan Gaza och Egypten för att kunna ta sig in i Egypten.

Daily mail skriver i en artikel den 21 augusti 2015 att ca 1/3 av alla världens länder har byggt, eller håller på att bygga stängsel och murar på sina gränser.

Jag vill inte analysera saker och ting, utan bara visa på att det finns fler murar och stängsel mellan olika länder än vad gemene man är medveten om. De har byggts för att de olika länderna ska ha både kontroll över vilka som kommer in i ens land, men också för att hålla ute illegala flyktingar, smugglare och terrorister. Det kanske inte är så effektivt som varje land önskar, men personligen tror jag att det är bättre än inget. För att hålla ute främmat folk och tjuvar från min lägenhet brukar jag låsa den och göra den så inbrottssäker som möjligt. Likadant behöver man göra vid ett lands gränser för att verkligen ha koll på vilka som kommer in i ens land. Man kan väl säga att det är första försvarslinjen.

Hänt i veckan, v. 9 2017

Vi blev nekade banklån från vår bank, eftersom jag inte har fast arbete. Maken tjänar för lite för att han skulle kunna stå på banklånet ensam. När vi sent omsider fick lånelöfte från en annan bank, var budgivningen uppe i för höga siffror för att vi skulle kunna ge oss in i leken. Budgivningen är inte över ännu och hittills har det varit 7 stycken budgivare på det och det har gått upp till nästan det dubbla utgångspriset. Vad jag vet har det aldrig hänt i det här lilla samhällets historia, så jag misstänker att mäklaren är något chockad. Vi får väl se när nästa hus i vår prisklass är till salu och nu gäller det att spara så mycket pengar som möjligt…

Maken bet av en hörntand och ska snart operera bort den. Antagligen kommer han att behöva en dyr brygga framöver… han har en arbetskompis från Serbien som har bra kontakter där inom tandläkarbranschen. Kanske att vi tar en liten semestertripp dit, vi har bara varit utomlands en gång tillsammans och det var när vi hälsade på ett av mina syskon i USA för ca 15 år sedan. Den semestertrippen med tandläkarbesök kommer då tillsammans att gå på ca hälften av det om han skulle ordna det här i Sverige. Vi känner fler som gjort på samma sätt och är nöjda.

Vi köpte hem 12 stycken krossade tomatburkar i veckan.Det kan räcka mellan 14 dagar och 6 veckor, beroende på hur vi äter. Egentligen borde vi lagra på oss en hel del, då vi använder oss av dem väldigt mycket.

Vi köpte också hem tomatmix med gula, röda och grönröda körsbärstomater. I helgen tänker jag skiva upp några av varje sort och sedan sätta dem och dra upp nya tomater ifrån dem. När jag skulle köpa tomatfrön tyckte jag de var så dyra att jag lika gärna kan göra på det här sättet. Hoppas att det går vägen. Ska samtidigt förodla lite olika örter och hoppas på att det går bra.

Snart är det årsmöte i odlingslottföreningen. I deras verksamhetsberättelse framgår att det var oerhört många medlemmar som blev av med odlade grönsaker och verktyg förra året. I år funderar föreningen på att köpa in en container där medlemmarna ska kunna förvara sina verktyg, men vi vet inte riktigt vad vi ska göra med all stöld av de grönsaker som odlas. I värsta fall måste man börja med någon sorts nattvakt, för på dagarna brukar det alltid vara någon där ifrån föreningen.

Jag har också beställt och fått hem boken ”Massutmaning, ekonomisk politik mot utanförskap & antisocialt beteende” av Tino Sanandaji. Man kan också läsa en intressant intervju med honom i Expressen. Ann Heberlein recenserar boken på Ledarsidorna.se. GP har flera artiklar om den, bland annat skriver Aleksandra Boscanin  ”En massutmaning i vardande”.  Hittills har jag bara bläddrat lite i den, men ska snart sätta mig ned och läsa den mera ordentligt. Och om ni undrar var jag står politiskt vill jag bara säga att jag träffat och umgåtts med olika människor från före detta östländer och olika människor från länder i sydamerika. Något man märker är att där kommunismen funnits går man gärna mera åt höger efter det och där det redan varit väldigt höger går man mera åt vänster. Jag har sett vad som kan ske om man går för långt till vänster eller för långt till höger i ett land och jag gillar inget av det.