Husköp

Vi har köpt hus! Det kanske inte är riktigt vad jag tänkt, men det ligger i en liten aktiv by utanför den ort vi nu bor på och har en stor trädgård. Det är byggt på 50-talet och har ingen vedspis, men hela huset värms upp med hjälp av en vedpanna och det fungerar även om elen försvinner. I källaren finns det 2 förråd, tvättstuga, pannrum och matkällare. På första våningen finns det ett kök, en liten toa, ett vardagsrum och ett litet sovrum. På andra våning finns det ett badrum, en liten klädkammare och 2 mindre sovrum och ett större sovrum. Det är på ca 100 kvadratmeter. Ute finns det ett garage, vedbod, hundgård och en verkstad. Det är lite att göra på det, men vi fick det till ett otroligt bra pris.

Vi trivs mycket bra här uppe och de som bor här är mycket trevliga och hjälpsamma. Där vi bodde tidigare fick man klara sig helt själv, men här måste vi lära oss att ingå i en gemenskap där man hjälper varandra. Det tar lite tid att ställa om sig.

På ca 1 år har vi då flyttat från en storstad, från bilbränder osv. till en lugn ort i norrland och nu också köpt hus. Det känns som en mycket positiv och härlig resa som kan rekommenderas andra som också vill bort från bomber och granater!

Vardagstankar

Varje dag när jag läser om vad som händer där jag bodde förut (Uppsala) och på andra platser i nedre delen av Sverige, är jag så glad över att vi flyttade upp till norra delen av Sverige. Här är det mycket lugnt och fridfullt. Om man vill komma ifrån invandrare, bor vi inte på rätt ställe. Här finns det ca 15% invandrarbarn i skolan. Däremot om man vill komma ifrån bilbränder, skjutningar, rån osv. har man hamnat rätt och det tycker vi verkligen att vi gjort. Många invandrare som kommer hit upp flyttar neröver efter ett tag. Här är det för ensligt, för långt till det mesta, somrarna är fulla med mygg och knott och framför allt är vintrarna för kalla och tuffa. Har förstått att många nu börjat fundera på hur man ska komma bort från det som händer i Sverige och tror att det ska bli bättre om man flyttar utomlands. Det kan det bli. Men… om man vill bo kvar i Sverige av någon anledning, är norra Sverige ett alternativ. Fast då får man vara beredd på högre skatter, tuffare klimat och att det är längre till allt. Samtidigt så är det fantastisk natur, man kan hitta boende billigt och klara sig själv lite mer. Det blir en annan livsstil.

Vi sparar fortfarande ihop pengar för att köpa ett boende. Vi stressar inte eftersom vi känner att om vi ska köpa något ska det vara något som vi verkligen vill ha. Dessutom vill vi inte heller ha så mycket lån, helst inget alls. Vi har insett att på hemnet hamnar de mer dyra husen, på blocket säljer de billigare och genom kontakter där inget läggs ut är det allra billigaste – då kan man få tag i något för ca 100000 sek. eller mindre.

Även om vi bor i lägenhet inne i samhället, kan vi göra mycket för att leva som ”preppers”. Vi har ju en matkällare (vilket vi inte hade i Uppsala) och där ska vi alldeles snart placera vår potatis som vi köper från en lokal potatisodlare (kontakten har jag fått av en arbetskollega). Här uppe är potatisen dyr i affären, men billigare om man köper den direkt från bonden. Alla våra konservburkar är placerade i matkällaren. I veckan som gick sålde en mataffär på orten ut 5 stycken krossade tomatkonserver för 10 sek och nu har vi ett lager av dem framöver. Jag har också fått ihop årets lager av rödklöver, älggräs, rölleka och timjan som nu är torkade och i burkar i teskåpet. Det har varit ont om bär, så jag har inte plockat några i år. Samtidigt är det ju första året vi bor här uppe och vi håller fortfarande på att ”bo in oss”. Har hört att det är gott om svamp, men har ännu inte gett mig ut i skogen. Det har varit björnjakt och älgjakten är ännu inte helt slut. Nästan varje vecka hör jag av olika kollegor om olika björnmöten som skett, så björn är det gott om. Det är också gott om räv.

Här är man också mer medveten om hur man ska klara sig på bästa sätt om till exempel elen skulle försvinna. Man har till och med samlingar inom kommunen om hur man ska klara olika ”utmaningar” och överleva om något händer. De samlingarna hålls av bland annat ABF och Studieförbundet Vuxenskolan tillsammans. Kommunen kräver bla att varje lägenhetshushåll ska ha en fotogenvärmare för att klara värmen vid elbortfall. Det behövs när det kan bli ca 40 minusgrader på vintern. Vi har en, men fortfarande har vi inte tillräckligt med bränsle till den, så det är något som måste ordnas. De flesta hus har alternativa värmekällor som vedspis och kaminer. Ljus är inga problem och stormlyktor och fotogenlampor med bränsle har vi också så att vi klarar oss ett tag. Ett spritkök har vi också…

Hur förberedda är ni på lågkonjunkturen som ligger runt hörnet? Är ni redo för att man kanske kommer att höja bränslepriserna framöver pga drönarattackerna i Saudiarabien?

 

Hänt under semestern

Bilden kan innehålla: växt, träd, bro, himmel, utomhus, natur och vatten

Här har det varit besök av släkt och vänner och alla älskade vår nya bostadsort och dess natur, speciellt när man har följt nyheterna om vad som händer i vår gamla stad och där vi bodde. Vi har hunnit med att fiska lite, men allra mest har vi gått på långa promenader.

Bilen gick igenom besiktningen utan anmärkning.

Här om dagen åkte vi till Umeå och inhandlade en hel del saker som är svårt att få tag på där vi bor. Jag köpte 2 par skor och en jacka som är vind- och vattentät. Tänkte att det kan vara bra att ha nu när bärsäsongen snart börjar… Maken köpte ett par skor och 2 par byxor och hittade några saker inne på Kjell & Company.

Vi hann också träffa en släkting och äta lunch med hen.

Innan hemresan inköptes några konserver på Lidl som är billigare än vad de är på vår ort, bla majs, svamp och tomatkross. Nästa steg är att organisera vår matkällare. Den är inte stor, men det är ändå en matkällare som jag är glad över. Tänkte få ner alla våra konserver och vattendunkar dit och ha lite mer ömtåliga saker i vår kökssoffa.

Har också köpt ”En alldeles svensk historia” av Kajsa Norman. Den kan verkligen rekommenderas! Ska snart skriva en rescension på den, men under tiden kan man lyssna på en intervju av författaren på ”Kvartal”.

Idag inhandlades mat från affär på orten, bland annat 2 stora hushållsostar för 49,90 kr/kg och kaffepaket som var extra billiga. Nu finns det 16 stycken kaffepaket i kökssoffan, så vi klarar oss ett tag. Köpte också lite citroner, tänker göra en del saft på rallarros som växer så det knakar ca 100 meter från bostaden.

Här om dagen köpte min man hem leverpastej (trodde han). Det var leverkaka och varken han eller barn 1 gillar den särskilt mycket, men de vill ju inte slänga den och försöker äta av den lite då och då… jag själv gillar varken leverpastej eller leverkaka så de får ha den för sig själva.

Önskar er en fortsatt trevlig sommar!

Att leva i trygghet

Nu har jag bott i ca ett halvår någonstans i Lappland och jag måste säga att jag har aldrig känt mig mera trygg. Jag kan gå hem vilken tid som helst på dygnet i samhället utan att vara orolig. Varje dag kan man läsa om olika skjutningar, sprängningar, bilbränder och knivskärningar mm. som sker ”neröver” och varje dag är jag så lycklig över att jag fick jobb här uppe och kunde flytta iväg från otryggheten som var så stor i mitt förra  bostadsområde och stad.

Varje morgon har jag en fantastisk utsikt från mitt frukostbord och vill jag kan jag bara gå ut i naturen utan att behöva möta på någon annan människa. Det sker inga skjutningar, knivskärningar, bilbränder eller sprängningar där jag bor och samhället är så litet att i stort sett alla känner alla – både på gott och på ont. Lika många kvinnor och flickor finns ute i samhället, inte bara män och unga killar som står gruppvis och stirrar på en när man går förbi, som de gjorde där jag förr bodde.

Det finns tillräckliga samhällsfunktioner för att livet här ska fungera, men vissa saker får man köpa på sig när man åker ut till norrlandskusten, där större städer och därmed fler olika affärer finns. Postgången fungerar, men är rätt så långsam.

En del preppermat som vi fick med oss, hade hunnit gå ut. Nu har jag ätit några bruna bönor på burk som gick ut 2017 och två burkar med inlagda persikor som gick ut 2016. Allt smakade bara bra.

I sommar kommer det att bli invasion av släkt och vänner, nu när de inte behöver vara oroliga för att deras bilar ska brinna upp på parkeringen som där vi bodde förut. Resten av familjen trivs lika bra och vi mår också mycket bättre än tidigare. Naturen är avstressande och det är en lugnare lunk i livet. Eftersom vi bor inne i själva samhället, är det inte heller så långt att gå till mitt arbete och så länge snön låg kvar knarrade det så härligt under skorna.

Finns det då inget negativt? Jo… myggen. Men det får man ta. Det är också stora avstånd och man behöver verkligen bilen för att ta sig någonstans utanför samhället. Tåg och buss går inte så mycket här. Det är väl därför inlandsupproret, bensinupproret mm. är så stort här.

Några tankar om el…

Jag kommer inte att länka någonstans och jag kommer inte att ge några fantastiska analyser, men jag har funderat en hel del på den framtida elen som kommer att förbrukas i Sverige. Vad jag har förstått så kan man inte bygga och starta stora fabriker runt Sveriges större städer idag, eftersom vi har för lite el. Redan nu är elförsörjningen ett problem och det kommer inte att bli bättre framöver, särskilt inte om kärnkraftverken läggs ned.

När det inte längre räcker med att beskatta elen för att få folk att använda mindre el, kommer det då att bli elransonering? Ska de stänga av elen på nätterna när man ändå sover? Eller några timmar på dagarna när de flesta är i skolan och på olika arbeten? Hur har de  tänkt att man ska få el till sina elbilar som de vill att man ska använda i stället för andra sorters bilar?  Hur har man tänkt värma upp framtidens bostäder?

Är det så att om man har ett torp ute på landet och kan elda med ved för värme, så kommer man att vara lyckligt lottad? Kommer politiker att lägga på extra skatt och avgifter på dem som kan värma upp sina bostäder och ordna sin el själva framöver (med hjälp av vedeldning, solel och vindel)?

Jag tror att vi allvarligt behöver fundera över detta, då jag känner att vi inte är många år ifrån en eventuell elransonering. När jag pratar med en del personer som är insatta i det här problemet är de riktigt oroliga över hur det kommer att bli. Om det blir elransonering – hur blir det då i storstäderna? Eftersom det blir svårt att stänga ned elen för affärer och olika företag, kommer det först och främst att gälla privatpersoner. Kommer det att ske fler brott när detta händer? Antagligen. Kommer man att skylla på klimatförändringar och att man hjälps åt att rädda miljön med detta för att få med folk? Troligtvis.

Vad tror ni andra?

En liten rapport

Nu har jag varit här uppe ett tag och varit med om både 30 graders kyla, storm, strömavbrott och rejält snöfall. Har också köpt broddar till skorna, annars skulle det varit svårt att stå på benen.

Naturen är fantastisk, luften är frisk och klar, samt min migrän har blivit mycket bättre och kommer mera sällan.

Min man med barn 1 har varit uppe en gång med fler lådor i vår nyinköpta bil och jag hoppas att de kommer nästa helg med ett lass till. Det är trots allt snart dags för dem att flytta upp.

Jag trivs oerhört bra. Jobbet är en utmaning (som jag gillar), arbetskompisarna har välkomnat mig med öppna armar, jag känner mig säker både i lägenheten och ute i samhället (vilket jag inte gjorde där maken och barn 1 är just nu). Dessutom rör jag massor på mig dagarna i ända. Man kan inte påstå att jag gått ned i vikt, men jag har dock minskat i omfång och kläderna sitter något lösare.

När min man rörde sig ute i bostadsområdet där nere här om dagen, filmade en 20-årig invandrarkille honom samtidigt som han fick frågan ”hör du till polisen?”. Min man sa ”nej” och gick vidare och brydde sig inte om killen… det är först när de flyttat upp som jag kan slappna av.

Jag har inte så bra internetuppkoppling just nu, men jag skriver mer när den blir bättre. Önskar alla en trevlig helg

 

 

Flytt

Här om dagen åkte vi upp till vår nya ort med en fullpackad lastbil hyrd på circle k och skrev på hyreskontraktet och kvitterade ut nycklar. Det var en trea med en mycket bra planlösning med en fantastisk utsikt över sjö och skog.

Vi hann packa upp ca 3/4 delar av de lådor vi hade med oss och de tomma lådorna tog min man med ned till den gamla lägenheten så att han kan packa lite mera när han får tid. Nu har jag en säng, en hurts, en bäddsoffa, ett soffbord, en fåtölj med fotpall, ett skrivbord, två billy-bokhyllor, en byrå, en tv-bänk, en tv och två stolar i möbelväg. Sedan har jag ca hälften av köksgeråd, handdukar och lakan med mig, samt i stort sett alla mina kläder och skor. Jag har också min dator, men det blir inte så mycket mera internet än det jag kommer att dela med mig  av från min mobiltelefon, eftersom vi tycker att det är onödigt med två internetabonnemang och min man och barn 1 som studerar på distans har kvar det hos sig innan de flyttar upp om 2-3 månader.

Med tanke på att det är vinter och vinterväglag har det gått fantastiskt bra med flytten och just nu är jag hos släktingar där jag ska fira nyår. På vägen till dem togs denna bild:
renar

Jag vill passa på att önska er alla ett gott Nytt Prepperår!

Bråda dagar

Det har varit lite svårt att packa och så vidare, för jobbet har tagit upp mycket tid och många (både genom jobbet och privat) har velat träffas och säga hejdå en ”sista” gång. De tycker att allt har gått så snabbt och det har det ju gjort. Från och med tisdag denna vecka har jag därför tagit ut semester, så att jag ska få något gjort här hemma också.

Här om dagen var jag i kontakt med blivande ortens bostadsbolag och berättade att jag skickat in en ansökan om bostad tillsammans med anställningsbevis några dagar innan. Som tur är hade de precis fått mitt brev och vi fick förtur till en lägenhet som vi får nycklarna till i mellandagarna och jag har också hunnit ordna med el. Det innebär att jag nu packar för fullt, sedan firar vi en julafton med få paket, inget julpynt, men god julmat. Sedan packar vi igen och på annandag jul bär det uppöver med ett första flyttlass och när vi hämtat ut nycklarna flyttar vi in. Efter att ha sovit en första natt i vår lägenhet, kommer min man och barn 1 att åka ner igen och jag kommer att fira Nyår med en del släkt där uppe. Efter Nyår börjar jag det nya jobbet och min man och barn 1 fortsätter att packa, samt arbeta i någon månad till. Sedan flyttar de också upp. Barn 2 stannar kvar i en annan och lugnare stadsdel, där hen för någon månad sedan flyttade in i en lägenhet som hen har förstahandskontrakt på (hen stod i kö i åtta år för den).

Idag ska vi köpa det sista innan flytten och ordna med fler flyttkartonger. Största delen av prepperförrådet tar jag med mig upp. Jag har också gjort en lista på vad jag ska ta med mig för husgeråd och vad som ska vara kvar tills resten av familjen flyttar upp. Om jag inte skriver mera förrän efter Nyår, så vill jag önska alla läsare en God Jul och Ett Gott Nytt Prepperår!!

 

Nytt arbete!

Jag har de senaste veckorna sökt en hel del arbeten i norr och fått vara med om två telefonintervjuer på grund av avståndet. Efter den första intervjun tillsattes en annan sökande, men det var åtminstone bara jag och två till som var aktuella. De som intervjuat mig har velat vara säkra på att jag och maken verkligen vill flytta uppöver och att det inte bara är en nyck.

Här om dagen fick jag ett efterlängtat telefonsamtal. Jag blev erbjuden det sista jobbet jag sökt och ska börja redan i januari. Nu ska vi hitta någonstans att bo, packa och lyckas få med oss packningen i många mil uppöver så billigt som möjligt. Misstänker att vi kommer att behöva betala dubbla hyror ett tag och att jag kanske får flytta upp före de andra tills vi fått ordning på allt. Julfirandet får bli utan julpynt och med packlådor och vi får satsa på maten.

När jag kom hem sent igår hade min man ordnat med kladdkaka och glass för att fira, han var så glad! Äntligen ska vi få komma ifrån vårt område där det händer så många jobbiga saker. Min man har ännu inte sökt något jobb där uppe, men vi kommer att klara oss. Vi tror att det löser sig när vi väl flyttat och eventuellt ska han läsa vidare och byta yrke, för han börjar få så ont i sina knän och behöver göra något annat än vad han gör nu.

För någon vecka sedan var jag, min man och barn 1 i Stockholm och firade makens mor som fyllde år. Hans bror med fru och hans syster var med och samtalen oss emellan var mycket intressanta. En av dem berättade att om man har ett ärende i ett område där man inte bor (även i områden som inte räknas som utsatta), kan man bli hotad om man inte betalar 5000 sek eller mera till grupperingarna som finns där (speciellt om man ska utföra ett arbete för Stockholm stad). De anser att betalningen garanterar att man är ”säker” under tiden man är i området. Har de en gång fått ditt lillfinger, slutar det inte där. De kräver regelbunden betalning för att du ska vara ”beskyddad”.
På många platser pågår knarkaffärer och för att man ska få göra det så ostört som möjligt slår de ut lamporna så att det blir mörkt. När man kommer från stadskontoret för att laga lamporna, blir gubbarna bortjagade därifrån. Ingen vågar anmäla allt detta, eller vittna om det, eftersom de är livrädda för vad som ska kunna hända dem.

Det har börjat komma fram att en del personer kidnappar folk och tvingar släktingar att betala pengar för att få sin familjemedlem tillbaka. Inga vanliga tidningar verkar våga skriva det helt rent ut (eller så försöker de mörka) och gör man det blir det inte så mycket. Men… ”16-åring kidnappades – föräldrar tvingades betala” och ”Fyra häktade för kidnappningen”. Det börjar verkligen likna de situationer som uppkommer i olika krigszoner, eller i länder som räknas som riktigt osäkra.

Överallt stänger man fritidsgårdar. Många stängs på grund av att de anställda hotas och inte vågar arbeta där längre. Det är inte alltid så (som många tror) att kommunerna inte vill ha dem öppna. Så är det här också. Nu ska närmaste fritidsgård stängas pga att en del av personalen där har misshandlats och inte vågar arbeta kvar. En annan fritidsgård har blivit bestulen på bla datorer ca 7 gånger på bara några månader och ska också stängas ned.

I mitt eget bostadsområde har polisen visat sig flera gånger dygnet runt de sista veckorna. Ändå är de som arbetar som boendestödjare i området för rädda för att arbeta här efter mörkrets inbrott och de har också skrivit en hel del avvikelserapporter om olika saker som hänt (jag känner en av deras chefer som berättat detta för mig).

Så, vi håller som bäst på att gå igenom vad vi ska ha kvar och inte. Vi kom på här om dagen att det inte är så konstigt att vår dubbelsäng känns så knölig och jobbig – vi skaffade oss den för ca 28 år sedan. Det blir nytt efter flytten. Vår vardagsrumssoffa kommer att bytas ut till en bäddsoffa och vårt soffbord (som är över 50 år) kommer att bytas ut. Jag vet att min kära svägerska (som antagligen läser detta) skulle bli överlycklig om vi bytte ut vårt slitna köksbord mot ett annat. Där har vi inte bestämt oss ännu… Hon har mycket länge bönfallit oss att göra kaffeved av det. Trots allt gjorde hennes morfar köksbordet och det är ett minne och skulle bli fint om man rustade upp det.

Nu går vi alltså här och är lyckliga hela familjen. Vi är lyckliga över att jag fått ett bra arbete uppe i norr och att vi snart ska flytta härifrån!

Att känna sig trygg och trivas

För inte så länge sedan förstördes det ca 100 bilar i ett parkeringsgarage inte långt från oss. Mina föräldrar åker över i några månader i början av november till Dallas och Tulsa för att hälsa på mina syskon med familjer och beslöt på stående fot att inte hälsa på oss innan de åker, för jag kan inte lova dem att deras bil inte brinner upp vid besöket hos oss. Mitt syskon i Sverige brukar hälsa på oss varje nyår, men inte i år. Hen vill också ha kvar sin bil, samt känna sig trygg.

Det senaste halvåret har det varit extra många skjutningar, knivskärningar, bilbränder och explosioner i vårt närområde. Allt som händer skrivs inte i tidningar, men vi som bor här märker ju vad som sker. Jag varken går eller cyklar till och från jobbet längre, jag tar bussen för säkerhets skull. På morgonen är det okej att gå till och från bussen, men på eftermiddagar och kvällar hänger det en massa unga killar vid en tobaksaffär mellan bussen och min bostad. En del av dem har också fantastiska bilar…  Och de har superkoll på vilka som bor i området.

Det känns inte bra att röra sig ute så sällan, jag är van med att kunna gå åtminstone 6×40 minuter/vecka (till och från jobbet).

Vi har inte råd att köpa någon bostad utanför staden, priserna har gått upp och alla som kan flyr staden (åtminstone känns det så). Nu har jag börjat söka alla arbeten jag kan som finns över Dalälven och där det inte finns så många människor och där husen är billiga. Om min man inte får något arbete i början kommer det inte att göra något, då boendet kostar ca hälften mot vad vi betalar nu (har kollat upp det). Hur det än blir – vi känner inte att vi längre har något liv. Eftersom vi båda växte upp på landet och kunde gå ut när som helst utan att känna oss hotade av något/några, känns det som om vi nu i stort sett har husarrest när vi inte är på våra arbeten.

Sorgligt nog tror jag att det nu gått för långt för att den trygghet som en gång fanns ska komma tillbaka. Extremismen har också blivit större, pga av alla inflyttade invandrare. Man kan dock vara mycket tacksam över att barnen är vuxna.

Jag såg på det sista opinion live. Mycket intressant, särskilt när man började prata om att riva allt och bygga upp nytt. Hur kan man tro att något sådant hjälper utan att ha tagit bort buslivet? Vi har nyrenoverade och väldigt fina, samt dyra lägenheter att bo i. Dessutom har man byggt många nya bostadsrätter i området, som nu är svårsålda och som man försöker kränga med att man slipper betala hyra de närmsta 2 och ett halvt åren framöver, bara man köper dem! Det har definitivt inte blivit bättre i området, utan mycket sämre efter det.

Jag och två väninnor från mitt område var och träffade en familj (kristna från Etiopien) i en annan stadsdel på andra sidan staden efter jobbet igår. När vi pratade om hur det blivit sa en av väninnorna (kristen från Liberia) att hon bara väntade på att hennes dotter skulle ta sin student innan de flyttade tillbaka till en liten ort i Västerbotten. Hon låter inte sina ungdomar (har fyra stycken) vara ute efter klockan 20.00 på kvällen, eftersom det händer så mycket i området och det gör en så begränsad. Familjen över vår lägenhet (muslimer från Irak) låter sina barn bara vara på vår innergård och inte någon annanstans. Det är knappt mamman släpper ut dem. Mitt barn 2 som flyttade hemifrån för ett tag sedan, hälsar aldrig på oss, pga att hen inte känner sig trygg i vårt område. Vi brukar träffas på andra platser. Folk som inte bor i sådana här områden verkar ha svårt att förstå hur det är… och många tror att man överdriver eller har missuppfattat hur saker och ting ”faktiskt” är. Även om man är i området någon timma, kanske man inte ser så mycket (mer än att det är flest män ute), men bor man här ser man desto mera och har också lärt sig vad man ska titta efter. Önskar att de fick bo här en längre tid för att få känna på hur det känns och hur livet fungerar i ett sådant här område. Och hur deprimerad och handlingsförlamad man faktiskt kan bli när man inte vågar göra så mycket på grund av rädsla.

Så… nu ska jag söka de 6 stycken arbeten som jag hittat och som jag är kvalificerad för och som verkar intressanta och roliga. Bara att jag och min man nu är ense är underbart. Han är inte särskilt förändringsbenägen, men till och med han inser att vi inte kan bo kvar och ska vi flytta är det lika bra att göra det nu när vi är i 50-årsåldern båda två – vi blir inte direkt yngre med åren…