Livet på landet

Bilden kan innehålla: himmel, träd, moln, utomhus och natur

  • Varje morgon (oavsett om jag åker till jobbet eller ej) är jag först uppe av alla i familjen och det gör att det blir jag som får tända i vedpannan. Det är bara mysigt!
  • Det tar ca 20 minuter att åka in till jobbet och det är ingenting mot vad det tog att ta sig till en del jobb när jag bodde söderöver. Nu på vintern är det dock mera snö och mera halka, men det är inga problem.
  • Att handla har inte blivit mera svårt. Innan vi flyttade ut från orten, handlade vi efter jobbet innan vi åkte hem och så gör vi fortfarande. Däremot handlar vi inte på några helger, det är så oerhört skönt att inte lämna hemmet då.
  • Eftersom vi köpte huset i december, så har vi inte hunnit lägga upp ett vedförråd och får köpa det vi behöver allt eftersom av byns vedbonde och jag misstänker att vi kan få ned priset en hel del om vi börjar planera för att lägga upp ett lager för nästa år redan nu.
  • Matkällaren älskar vi! Där har vi nu ett lager av hushållsostar som vi vänder på då och då för att förbättra smaken på, vi har också en del läsk, vi har hela mitt örtsortiment där, en hel del konserver, lite potatis, lök, glasburkar med olika sorters matinnehåll osv. Nu är det så mycket lättare att lagra upp mat och jag köper lite extra varje gång vi handlar. Här om dagen sålde man ut ”Adventure Menu real food to go” i en mataffär på orten och vi köpte upp de sista (12 stycken) för 25 kr/st. De går ut i september 2021. De är inte frystorkade, men det är bara att värma upp maten och äta den och de är i portionspåsar. Vill man dock ha frystorkat  kan man köpa dem på tex. Överlevnadsbutiken, Röda stjärnan eller criseq 
  • Vi bor i en by och bor därför rätt så synligt för andra och vi ser andra också, men ändå bor vi en bit ifrån varandra. Vi har märkt att åtminstone på helgmorgnarna går två till tre stycken av byns män på långpromenad tillsammans och har med sig både hundar och barnvagn. Det är inget man direkt tänker på ska kunna hända i en bygd som sägs vara väldigt ”macho” och där man är mycket intresserad av jakt, fiske och skoterkörning.
  • I och med att vi inte bor helt ensamma, så känns det rätt tryggt då en del riktar in sig extra mycket på att råna dem som bor mycket ensligt till. Folk har också mera koll än vad man tror på varandra. De få vi hittills mött på i byn, tycker att det är både trevligt och bra att se att det nu lyser i vårt hus. Under ett års tid stod det tomt och inga ljus var tända i det. Det finns andra hus i byn som står tomma och det är synd. En del här uppe tror att det kommer att bli flykt från städer till landet om utvecklingen i städerna inte avstannar. Vi får väl se hur många av dem hittar hit. Efter den väg vi bor, används bara 2 postlådor av 6.
  • En vän på orten är sjuksköterska och följer coronaviruset och dess framfart mycket noggrant. Vi har ytterligare en vän som nu är i Thailand som vi är lite oroliga över. Man kan tro att man är rätt så säker mot pandemier osv. bara för att man bor långt ute i obygden, men det är inte så säkert som man kanske tror. Folk är ute och reser överallt och det räcker att bara en av dem tar med sig det hem…
  • Igår fick vi hem en nyinköpt tvättmaskin och nu när vi installerat den tänkte vi inviga den och köra en eller flera tvättar idag. Det känns bra att slippa boka en tid i en tvättstuga, det är bara att tvätta när man själv vill och kan =)

Att vara husägare

Bilden kan innehålla: träd, himmel, snö och utomhus

bild 1 – hundgård, vedbod, garage och verkstad (innan skottning)

Nu har vi bott i huset i ca en månad och det känns bara härligt. När man läser om att det bara blir värre och värre i Uppsala är vi så glada över att ha flyttat till lugnare trakter. Barn 2 bor dock kvar i Uppsala, men det är mycket lugnt just där hen bor, men där vi bodde och i kvarteren där omkring har saker och ting eskalerat till det värre.

Att elda i vedpanna är inga problem och snart får vi också en luftvärmepump installerad som kan klara upp till minus 35 grader. Det mesta av vår nuvarande ved har vi nere i pannrummet, men när det blir fullt där, kommer vi att börja lagra i vedboden. När vi köpte huset hade vintern redan börjat och vi fick börja leta efter någon som säljer ved och börja köpa hem. I byn finns det en skogsbonde som säljer och när man ringer honom kommer han efter ca 2 timmar med en stor säck med ved (innehåller ca 1 kubikmeter ved) och ställer säcken utanför källarluckan till vedpannan. När han kommer med nästa säck, hämtar han den tomma säcken. Vi köper hem en säck i taget och staplar upp det  och sedan köper vi hem mer. Det går ca 1 vecka till 2 veckor mellan gångerna och då behöver vi inte stressa med att få in flera kubik ved på en gång.

Bilden kan innehålla: eld och natt

Det vi inte riktigt förstod när vi köpte huset var hur dåligt badrummet var, så det får vi göra om så fort som möjligt. Dock fungerar toan och tvättfatet, men med hur det fungerar med badkar med dusch är vi oroliga för fuktskador. Vi tror inte heller att badrummet blivit renoverat sedan 60-, 70-talet och då är det dags att göra något åt det nu, för att också försäkringen ska gälla på ett bra sätt.

Matkällaren är fantastisk och där kan vi få plats med många saker. Köket är i stort sett nyrenoverat och det är lätt att arbeta i det och samtidigt ha ett stort bord för många gäster. En sådan yta har vi aldrig haft förut. Vardagsrummet är rätt så stort med ett litet rum innanför och i det rummet har vi datorrum/bibliotek/gästrum.  Under trappan i källaren har vi ett mörkt, svalt förråd där vi bla kan ställa våra vattendunkar.

Vi håller fortfarande på att bo in oss och känna oss för, men det känns bra. I vilket fall som helst är det fantastiskt skönt att vi kan leva om hur mycket vi vill och göra vad vi vill när som helst och det kvittar vilken tid på dygnet det är!

Jag har så smått börjat fundera på hur vi ska göra med odlingen i sommar. Vi bor i Zon VII och tror att det ska fungera med potatis, morötter och rödbetor på friland i lä. Har tänkt att ordna med odlingstunnel och se vad som kan odlas där. Har också tänkt odla lite örter. Har börjat googla runt och se vad andra odlar i zon VII och tänkte lära mig av dem. Det finns inga bärbuskar eller fruktträd i trädgården och jag funderar på att skaffa två äppelträd som brukar växa i sibirien (de borde klara vintern här), samt några vinbärsbuskar. En arbetskompis har lovat att jag ska få en hel del växter av henne till våren som hon ändå ska rensa ut. Det låter lovande. Det som hon kan odla borde jag också kunna odla… hon bor ca en mil ifrån mig.

Vi har insett att det kommer så mycket snö här att ska vi få bort all snö som vi vill och behöver, måste vi skaffa oss en snöslunga. Vi får se vad det blir till slut.

Nu har i alla fall julen firats och snart blir det Nyår. Det känns bra. Vi ångrar inte för en sekund att vi flyttade upp hit och dessutom skaffade hus ute i en trevlig liten by! =)

Vardagstankar

Varje dag när jag läser om vad som händer där jag bodde förut (Uppsala) och på andra platser i nedre delen av Sverige, är jag så glad över att vi flyttade upp till norra delen av Sverige. Här är det mycket lugnt och fridfullt. Om man vill komma ifrån invandrare, bor vi inte på rätt ställe. Här finns det ca 15% invandrarbarn i skolan. Däremot om man vill komma ifrån bilbränder, skjutningar, rån osv. har man hamnat rätt och det tycker vi verkligen att vi gjort. Många invandrare som kommer hit upp flyttar neröver efter ett tag. Här är det för ensligt, för långt till det mesta, somrarna är fulla med mygg och knott och framför allt är vintrarna för kalla och tuffa. Har förstått att många nu börjat fundera på hur man ska komma bort från det som händer i Sverige och tror att det ska bli bättre om man flyttar utomlands. Det kan det bli. Men… om man vill bo kvar i Sverige av någon anledning, är norra Sverige ett alternativ. Fast då får man vara beredd på högre skatter, tuffare klimat och att det är längre till allt. Samtidigt så är det fantastisk natur, man kan hitta boende billigt och klara sig själv lite mer. Det blir en annan livsstil.

Vi sparar fortfarande ihop pengar för att köpa ett boende. Vi stressar inte eftersom vi känner att om vi ska köpa något ska det vara något som vi verkligen vill ha. Dessutom vill vi inte heller ha så mycket lån, helst inget alls. Vi har insett att på hemnet hamnar de mer dyra husen, på blocket säljer de billigare och genom kontakter där inget läggs ut är det allra billigaste – då kan man få tag i något för ca 100000 sek. eller mindre.

Även om vi bor i lägenhet inne i samhället, kan vi göra mycket för att leva som ”preppers”. Vi har ju en matkällare (vilket vi inte hade i Uppsala) och där ska vi alldeles snart placera vår potatis som vi köper från en lokal potatisodlare (kontakten har jag fått av en arbetskollega). Här uppe är potatisen dyr i affären, men billigare om man köper den direkt från bonden. Alla våra konservburkar är placerade i matkällaren. I veckan som gick sålde en mataffär på orten ut 5 stycken krossade tomatkonserver för 10 sek och nu har vi ett lager av dem framöver. Jag har också fått ihop årets lager av rödklöver, älggräs, rölleka och timjan som nu är torkade och i burkar i teskåpet. Det har varit ont om bär, så jag har inte plockat några i år. Samtidigt är det ju första året vi bor här uppe och vi håller fortfarande på att ”bo in oss”. Har hört att det är gott om svamp, men har ännu inte gett mig ut i skogen. Det har varit björnjakt och älgjakten är ännu inte helt slut. Nästan varje vecka hör jag av olika kollegor om olika björnmöten som skett, så björn är det gott om. Det är också gott om räv.

Här är man också mer medveten om hur man ska klara sig på bästa sätt om till exempel elen skulle försvinna. Man har till och med samlingar inom kommunen om hur man ska klara olika ”utmaningar” och överleva om något händer. De samlingarna hålls av bland annat ABF och Studieförbundet Vuxenskolan tillsammans. Kommunen kräver bla att varje lägenhetshushåll ska ha en fotogenvärmare för att klara värmen vid elbortfall. Det behövs när det kan bli ca 40 minusgrader på vintern. Vi har en, men fortfarande har vi inte tillräckligt med bränsle till den, så det är något som måste ordnas. De flesta hus har alternativa värmekällor som vedspis och kaminer. Ljus är inga problem och stormlyktor och fotogenlampor med bränsle har vi också så att vi klarar oss ett tag. Ett spritkök har vi också…

Hur förberedda är ni på lågkonjunkturen som ligger runt hörnet? Är ni redo för att man kanske kommer att höja bränslepriserna framöver pga drönarattackerna i Saudiarabien?

 

Några tankar om el…

Jag kommer inte att länka någonstans och jag kommer inte att ge några fantastiska analyser, men jag har funderat en hel del på den framtida elen som kommer att förbrukas i Sverige. Vad jag har förstått så kan man inte bygga och starta stora fabriker runt Sveriges större städer idag, eftersom vi har för lite el. Redan nu är elförsörjningen ett problem och det kommer inte att bli bättre framöver, särskilt inte om kärnkraftverken läggs ned.

När det inte längre räcker med att beskatta elen för att få folk att använda mindre el, kommer det då att bli elransonering? Ska de stänga av elen på nätterna när man ändå sover? Eller några timmar på dagarna när de flesta är i skolan och på olika arbeten? Hur har de  tänkt att man ska få el till sina elbilar som de vill att man ska använda i stället för andra sorters bilar?  Hur har man tänkt värma upp framtidens bostäder?

Är det så att om man har ett torp ute på landet och kan elda med ved för värme, så kommer man att vara lyckligt lottad? Kommer politiker att lägga på extra skatt och avgifter på dem som kan värma upp sina bostäder och ordna sin el själva framöver (med hjälp av vedeldning, solel och vindel)?

Jag tror att vi allvarligt behöver fundera över detta, då jag känner att vi inte är många år ifrån en eventuell elransonering. När jag pratar med en del personer som är insatta i det här problemet är de riktigt oroliga över hur det kommer att bli. Om det blir elransonering – hur blir det då i storstäderna? Eftersom det blir svårt att stänga ned elen för affärer och olika företag, kommer det först och främst att gälla privatpersoner. Kommer det att ske fler brott när detta händer? Antagligen. Kommer man att skylla på klimatförändringar och att man hjälps åt att rädda miljön med detta för att få med folk? Troligtvis.

Vad tror ni andra?

En liten rapport

Nu har jag varit här uppe ett tag och varit med om både 30 graders kyla, storm, strömavbrott och rejält snöfall. Har också köpt broddar till skorna, annars skulle det varit svårt att stå på benen.

Naturen är fantastisk, luften är frisk och klar, samt min migrän har blivit mycket bättre och kommer mera sällan.

Min man med barn 1 har varit uppe en gång med fler lådor i vår nyinköpta bil och jag hoppas att de kommer nästa helg med ett lass till. Det är trots allt snart dags för dem att flytta upp.

Jag trivs oerhört bra. Jobbet är en utmaning (som jag gillar), arbetskompisarna har välkomnat mig med öppna armar, jag känner mig säker både i lägenheten och ute i samhället (vilket jag inte gjorde där maken och barn 1 är just nu). Dessutom rör jag massor på mig dagarna i ända. Man kan inte påstå att jag gått ned i vikt, men jag har dock minskat i omfång och kläderna sitter något lösare.

När min man rörde sig ute i bostadsområdet där nere här om dagen, filmade en 20-årig invandrarkille honom samtidigt som han fick frågan ”hör du till polisen?”. Min man sa ”nej” och gick vidare och brydde sig inte om killen… det är först när de flyttat upp som jag kan slappna av.

Jag har inte så bra internetuppkoppling just nu, men jag skriver mer när den blir bättre. Önskar alla en trevlig helg

 

 

Nytt arbete!

Jag har de senaste veckorna sökt en hel del arbeten i norr och fått vara med om två telefonintervjuer på grund av avståndet. Efter den första intervjun tillsattes en annan sökande, men det var åtminstone bara jag och två till som var aktuella. De som intervjuat mig har velat vara säkra på att jag och maken verkligen vill flytta uppöver och att det inte bara är en nyck.

Här om dagen fick jag ett efterlängtat telefonsamtal. Jag blev erbjuden det sista jobbet jag sökt och ska börja redan i januari. Nu ska vi hitta någonstans att bo, packa och lyckas få med oss packningen i många mil uppöver så billigt som möjligt. Misstänker att vi kommer att behöva betala dubbla hyror ett tag och att jag kanske får flytta upp före de andra tills vi fått ordning på allt. Julfirandet får bli utan julpynt och med packlådor och vi får satsa på maten.

När jag kom hem sent igår hade min man ordnat med kladdkaka och glass för att fira, han var så glad! Äntligen ska vi få komma ifrån vårt område där det händer så många jobbiga saker. Min man har ännu inte sökt något jobb där uppe, men vi kommer att klara oss. Vi tror att det löser sig när vi väl flyttat och eventuellt ska han läsa vidare och byta yrke, för han börjar få så ont i sina knän och behöver göra något annat än vad han gör nu.

För någon vecka sedan var jag, min man och barn 1 i Stockholm och firade makens mor som fyllde år. Hans bror med fru och hans syster var med och samtalen oss emellan var mycket intressanta. En av dem berättade att om man har ett ärende i ett område där man inte bor (även i områden som inte räknas som utsatta), kan man bli hotad om man inte betalar 5000 sek eller mera till grupperingarna som finns där (speciellt om man ska utföra ett arbete för Stockholm stad). De anser att betalningen garanterar att man är ”säker” under tiden man är i området. Har de en gång fått ditt lillfinger, slutar det inte där. De kräver regelbunden betalning för att du ska vara ”beskyddad”.
På många platser pågår knarkaffärer och för att man ska få göra det så ostört som möjligt slår de ut lamporna så att det blir mörkt. När man kommer från stadskontoret för att laga lamporna, blir gubbarna bortjagade därifrån. Ingen vågar anmäla allt detta, eller vittna om det, eftersom de är livrädda för vad som ska kunna hända dem.

Det har börjat komma fram att en del personer kidnappar folk och tvingar släktingar att betala pengar för att få sin familjemedlem tillbaka. Inga vanliga tidningar verkar våga skriva det helt rent ut (eller så försöker de mörka) och gör man det blir det inte så mycket. Men… ”16-åring kidnappades – föräldrar tvingades betala” och ”Fyra häktade för kidnappningen”. Det börjar verkligen likna de situationer som uppkommer i olika krigszoner, eller i länder som räknas som riktigt osäkra.

Överallt stänger man fritidsgårdar. Många stängs på grund av att de anställda hotas och inte vågar arbeta där längre. Det är inte alltid så (som många tror) att kommunerna inte vill ha dem öppna. Så är det här också. Nu ska närmaste fritidsgård stängas pga att en del av personalen där har misshandlats och inte vågar arbeta kvar. En annan fritidsgård har blivit bestulen på bla datorer ca 7 gånger på bara några månader och ska också stängas ned.

I mitt eget bostadsområde har polisen visat sig flera gånger dygnet runt de sista veckorna. Ändå är de som arbetar som boendestödjare i området för rädda för att arbeta här efter mörkrets inbrott och de har också skrivit en hel del avvikelserapporter om olika saker som hänt (jag känner en av deras chefer som berättat detta för mig).

Så, vi håller som bäst på att gå igenom vad vi ska ha kvar och inte. Vi kom på här om dagen att det inte är så konstigt att vår dubbelsäng känns så knölig och jobbig – vi skaffade oss den för ca 28 år sedan. Det blir nytt efter flytten. Vår vardagsrumssoffa kommer att bytas ut till en bäddsoffa och vårt soffbord (som är över 50 år) kommer att bytas ut. Jag vet att min kära svägerska (som antagligen läser detta) skulle bli överlycklig om vi bytte ut vårt slitna köksbord mot ett annat. Där har vi inte bestämt oss ännu… Hon har mycket länge bönfallit oss att göra kaffeved av det. Trots allt gjorde hennes morfar köksbordet och det är ett minne och skulle bli fint om man rustade upp det.

Nu går vi alltså här och är lyckliga hela familjen. Vi är lyckliga över att jag fått ett bra arbete uppe i norr och att vi snart ska flytta härifrån!

Att känna sig trygg och trivas

För inte så länge sedan förstördes det ca 100 bilar i ett parkeringsgarage inte långt från oss. Mina föräldrar åker över i några månader i början av november till Dallas och Tulsa för att hälsa på mina syskon med familjer och beslöt på stående fot att inte hälsa på oss innan de åker, för jag kan inte lova dem att deras bil inte brinner upp vid besöket hos oss. Mitt syskon i Sverige brukar hälsa på oss varje nyår, men inte i år. Hen vill också ha kvar sin bil, samt känna sig trygg.

Det senaste halvåret har det varit extra många skjutningar, knivskärningar, bilbränder och explosioner i vårt närområde. Allt som händer skrivs inte i tidningar, men vi som bor här märker ju vad som sker. Jag varken går eller cyklar till och från jobbet längre, jag tar bussen för säkerhets skull. På morgonen är det okej att gå till och från bussen, men på eftermiddagar och kvällar hänger det en massa unga killar vid en tobaksaffär mellan bussen och min bostad. En del av dem har också fantastiska bilar…  Och de har superkoll på vilka som bor i området.

Det känns inte bra att röra sig ute så sällan, jag är van med att kunna gå åtminstone 6×40 minuter/vecka (till och från jobbet).

Vi har inte råd att köpa någon bostad utanför staden, priserna har gått upp och alla som kan flyr staden (åtminstone känns det så). Nu har jag börjat söka alla arbeten jag kan som finns över Dalälven och där det inte finns så många människor och där husen är billiga. Om min man inte får något arbete i början kommer det inte att göra något, då boendet kostar ca hälften mot vad vi betalar nu (har kollat upp det). Hur det än blir – vi känner inte att vi längre har något liv. Eftersom vi båda växte upp på landet och kunde gå ut när som helst utan att känna oss hotade av något/några, känns det som om vi nu i stort sett har husarrest när vi inte är på våra arbeten.

Sorgligt nog tror jag att det nu gått för långt för att den trygghet som en gång fanns ska komma tillbaka. Extremismen har också blivit större, pga av alla inflyttade invandrare. Man kan dock vara mycket tacksam över att barnen är vuxna.

Jag såg på det sista opinion live. Mycket intressant, särskilt när man började prata om att riva allt och bygga upp nytt. Hur kan man tro att något sådant hjälper utan att ha tagit bort buslivet? Vi har nyrenoverade och väldigt fina, samt dyra lägenheter att bo i. Dessutom har man byggt många nya bostadsrätter i området, som nu är svårsålda och som man försöker kränga med att man slipper betala hyra de närmsta 2 och ett halvt åren framöver, bara man köper dem! Det har definitivt inte blivit bättre i området, utan mycket sämre efter det.

Jag och två väninnor från mitt område var och träffade en familj (kristna från Etiopien) i en annan stadsdel på andra sidan staden efter jobbet igår. När vi pratade om hur det blivit sa en av väninnorna (kristen från Liberia) att hon bara väntade på att hennes dotter skulle ta sin student innan de flyttade tillbaka till en liten ort i Västerbotten. Hon låter inte sina ungdomar (har fyra stycken) vara ute efter klockan 20.00 på kvällen, eftersom det händer så mycket i området och det gör en så begränsad. Familjen över vår lägenhet (muslimer från Irak) låter sina barn bara vara på vår innergård och inte någon annanstans. Det är knappt mamman släpper ut dem. Mitt barn 2 som flyttade hemifrån för ett tag sedan, hälsar aldrig på oss, pga att hen inte känner sig trygg i vårt område. Vi brukar träffas på andra platser. Folk som inte bor i sådana här områden verkar ha svårt att förstå hur det är… och många tror att man överdriver eller har missuppfattat hur saker och ting ”faktiskt” är. Även om man är i området någon timma, kanske man inte ser så mycket (mer än att det är flest män ute), men bor man här ser man desto mera och har också lärt sig vad man ska titta efter. Önskar att de fick bo här en längre tid för att få känna på hur det känns och hur livet fungerar i ett sådant här område. Och hur deprimerad och handlingsförlamad man faktiskt kan bli när man inte vågar göra så mycket på grund av rädsla.

Så… nu ska jag söka de 6 stycken arbeten som jag hittat och som jag är kvalificerad för och som verkar intressanta och roliga. Bara att jag och min man nu är ense är underbart. Han är inte särskilt förändringsbenägen, men till och med han inser att vi inte kan bo kvar och ska vi flytta är det lika bra att göra det nu när vi är i 50-årsåldern båda två – vi blir inte direkt yngre med åren…

Sista semesterveckan

I några veckor har jag haft en inkörning av betablockerare i värmen, trots att jag tidigare haft bra blodtryck. Det var för att få bukt med mina huvudskakningar och eventuellt migränen. Jag var skeptisk, då jag tidigare ätit inderal och det gjorde migränen sämre pga stor sömnighet och för lågt blodtryck (jag åt för stor styrka då helt enkelt). Nu fick jag ta en tablett på morgonen under en viss tid och de första veckorna var jag mycket trött och orkade inte så mycket, samtidigt som man kan lägga värmen på det. Vet inte om det hjälpt mot migränen – har dock bara haft 5 migrändagar i juli mot 11-12 varje månad annars, men det har också varit högtryck och det brukar ge färre anfall. Mot skakningarna har det hjälpt nada. Då tyckte min neurolog att jag skulle sluta med betablockerare och börja med Primidon Orifarm 250mg, en epilepsimedicin, eftersom jag inte kunde höja blodtrycksmedicinintaget pga för lågt blodtryck. Den är på licens och kostade mig 1030 kronor. Man ska trappa upp intagen försiktigt, så jag har ett strikt schema att gå efter. Jag tog in den första dosen i måndags kväll (en halv tablett) och dagen efter var intressant. Först drömde jag mardrömmar och när jag äntligen fick upp ögonlocken vid 09.00 såg jag inte så bra och höll på att somna igen. Mina armar och ben med övrig kropp kändes som om det inte hade några ben i sig och det var mycket svårt att komma upp i sittande ställning. Jag var oerhört yr, desorienterad, illamående och ville kräkas och synen var mycket påverkad och inte normal. Jag tänkte att nu har jag fått ett av de värsta migränanfallen i mitt liv. Jag vinglade upp och iväg mot toan, men insåg att jag var tvungen att mer krypa fram, för jag var så otroligt rädd för att ramla och slå mig. Sedan lyckades jag ta mig till köket och ta in migränmedicin och sedan in och lägga mig igen. Vid 14.00-tiden vaknade jag igen och upptäckte att min man kommit hem från jobbet, då han fått migrän. Nu var jag lite piggare än förut, men kroppen var likadan och jag sluddrade rejält och kunde inte prata med honom ordentligt. Samtidigt började jag undra om det verkligen var migrän jag hade (jag har en väldigt svår sorts migrän och det här var min vardag till viss del under ca 5 år, men inte de senaste 4 åren då anfallen blivit lättare sedan jag slutat med gluten och börjat äta extra B12-vitamin, folsyra och magnesium). Jag lyckades vingla upp och komma till vardagsrumssoffan och började läsa på om de tabletter som jag skulle börjat äta. Då insåg jag att det måste bero på det jag tagit in och att jag fått i stort sett varenda biverkning utom just andnöd och depression (det är svårt med depression med bara en halv tablett). Fast hur lätt är det att veta om man haft andnöd om man varit så trött och borta att det varit som om man varit medvetslös… men jag lever i alla fall fortfarande. Jag tog blodtrycket och det låg på 132/111. Först vid 18.00-tiden började jag kunna tänka lite mera klart och också kunna prata så att andra förstod vad jag sa. Eftersom min läkare är på semester, är det problematiskt att kontakta någon på neurologen om detta, så jag tog inte in någon tablett igår och började om med betablockerare idag. Ska berätta allt när jag når henne, men jag tycker att det är jobbigt att i stort sett vara medvetslös och när jag inte är det vara så förvirrad. På måndag ska jag börja arbeta igen och hoppas att vi kan prova något annat, för den medicinen var inte bra för mig.
Tänker inte äta en medicin där biverkningarna är så mycket större än det som den ska hjälpa mot.

I helgen var i alla fall ett syskon och hälsade på och hen hade förbarmat sig över mig och tagit med sig en massa älggräs då de som finns här har torkat bort. Hen tyckte att det var lite, men en liten IKEA-påse var full och det passar mig bra. Jag ska göra te på det och inte en massa älggrässaft. Nu ska jag göra avslappnande te, som man kan dricka innan man ska sova, eller använda vid huvudvärk och migrän, samt ett förkylningste. Det finns lite att välja på då jag torkat mynta, lavendel, ringblommor, rosenblad, citronmeliss, rölleka, kamomill (fuskade och köpte det redan torkat, då det inte växer här omkring) och snart älggräs. Timjan är bra mot luftrören, så man kanske ska torka lite av det och ha med i förkylningsteet… Så här långt har jag kommit:

  • Förkylningste:
    Rosenblad – sänker feber
    Lavendel – antiinflammatoriskt (mot förkylning)
    Svarta vinbärsblad – lindrar vid förkylning och ökar
    kroppstemperatur
    Rölleka – lindrar vid förkylning och ökar kroppstemp.
    Älggräs – lindrar värk, sänker feber, innehåller
    acetylsalicylsyra (två muggar=1bamyl)
    Mynta – lindrar förkylning, luftrörskatarr, slemlösande
  • Insomningste:
    Rosenblad – ger sömn, lindrar oro
    Citronmeliss – lugnande och rogivande
    Kamomill – gör det lättare att somna
    Lavendel – muskelavslappnande, lugnande

Nu måste jag prova om allt det här passar ihop, det skulle inte vara roligt om smakerna skär sig mot varandra. Det här är i alla fall vad jag har att jobba med och som ligger i olika torkningsprocesser i mitt vardagsrum.

När jag en kväll varit på odlingslotten träffade jag på en granne och vi pratade om torkan och hur det är för bönderna. När jag berättade att det antagligen blir dyrt med all mat under året framöver och att det kan vara bra att köpa på sig en del och lagra, berättade hon att hon inte tänkt på det alls. Fast efter vårt samtal skulle hon genast börja köpa hem det de använder mest så att matkontot inte blir så dyrt under hösten och vintern. När jag veckan innan klippte mig hos hårfrisören pratade vi om samma sak och hon hade inte heller tänkt så långt, men efter vårt samtal skulle hon också köpa hem en hel del. Det känns skönt att få ha sådana här samtal!

Missväxt

I år har vi ett riktigt ordentligt missväxtår.

  • Rejäl torka
  • Bönderna kan inte odla som vanligt och skördarna blir så dåliga att vi kan skatta oss lyckliga över att vi inte är helt beroende av det som bönderna kan få fram på sina åkerfält, förhoppningsvis kan vi importera. Torkan och de dåliga skördarna gör också att de djur som bönderna har inte kan få tillräckligt med mat och måste slaktas av, samtidigt som det är kö ända till nästa år för att över huvud taget få en slakttid. Många bönder där jag växte upp har börjat skörda bla havre för att använda det som hö till vintern och det hö som de skulle haft till vintern använder de nu för att djuren ska ha mat.
  • Torkan har också gjort att allt torkat bort – det finns knappt några gröna blomsterängar i Sverige idag. Där jag bor är allt gult och inte ens brännässlor kan hittas. Nyponbuskar, rölleka och tistlar, det är vad jag hittar när jag går ute i närmaste park och i de hagar som inte finns långt från mig, till och med brännässlor är svåra att hitta.
  • Skogsbränder – mycket skog brinner ner och där det inte brinner kan man inte avverka skogen pga torkan. Man är rädd för att det ska bli någon gnista som sedan antänder skogen. Tänk också på att skogen är ca 10 procent av den svenska exporten, något som vi inte kommer att kunna leva upp till framöver. Det innebär också att de avtal man har om att sälja av en viss procent till olika delar av världen måste kompenseras ekonomiskt om man inte kan leva upp till dem.
  • Torkan gör också att det blir färre bär i skog och mark.
  • Framöver kommer man att avveckla kärnkraftsreaktorer i Sverige. Ännu har inget vattenkraftverk brunnit ner, man har skyddat dem i första hand när det varit nära.
  • Grundvattnet är väldigt lågt och på många ställen har man bevattningsförbud

Vad kommer detta innebära för oss framöver?

  • Maten blir dyr. Det har även varit torka i övriga europa och i andra delar av världen. Kött, mjöl, mejeriprodukter, sylt osv. kommer att öka i pris rejält.
  • Pappersvaror och andra saker som produceras av skogen blir dyr.
  • Elpriset är redan uppe på vinterns prisnivåer, men kommer antagligen att öka. Det kommer troligen framöver att bli elbrist och det är inte alls säkert att vi kan importera el från våra grannländer. Vad gör man när det blir elransonering?
  • I många städer betalar man redan för sitt vatten. Det kan bli en hel del dyrare, en del politiker och andra personer har redan börjat prata om det.

Vad kan man göra?

  • Jag har redan börjat bunkra på mig rejält med bla havregryn. Mjölprodukter osv. håller i mer än ett år om man lagrar det rätt. Barn 1 äter frukost med havregryn varje morgon, så vi behöver ha rejält mycket av den varan här hemma.
  • Preppa på sig så mycket mat man kan just nu, för snart kommer matpriserna att stiga.
  • Även om det är svårt att lagra på sig många mjölkprodukter, kan man köpa på sig torrmjölk och ost håller sig några månader i kyl. Man kan frysa in både smör och margarin i frys i några månader. Jag har ofta köpt på mig det när det varit billigt och sedan plockat fram allt eftersom.
  • Även om solen inte lyser så mycket på vintern, är det ändå en idé att skaffa sig solladdare till sina mobiltelefoner. Man sparar lite el i alla fall…
  • Om elen skulle försvinna är det bra att ha många ljus och någon/några fotogenlampor. Fotogenvärmare är inte heller dumt (om man inte har vedspis och kamin).
  • Jag vet inte hur svårt detta kommer att slå mot toapapper, böcker och ja, mot allt som är gjort av papper och annat som är gjort av trä och timmer, men räkna med att det antagligen kommer att bli dyrare.

Ni som läser kan själva hitta fler punkter och komma på fler saker, det här är bara en början. Det går inte att komma ifrån att det är ett riktigt missväxtår vi är mitt inne i. Om det varit på 1800-talet hade vi kanske inte överlevt, men idag när vi förhoppningsvis kan importera det vi själva inte kan få fram, klarar vi oss så länge vi kan betala för det.

Odlingslott – svett och möda

När vi fick vår odlingslott, hade personen innan sett till att jordfräsa hela den 60 kvadratmeter stora lerjorden. Utom ett litet hörn längst ned till höger där det växte massor av mynta. Det hade också hunnit växa upp en hel del ogräs över hela lotten.

Vi hade inte tillräckligt med bra verktyg, ingen bil och det var lerjord vi hade att göra med. Våra tre pallkragar sattes längst in, vi hyrde bil och köpte jord och lite påsar med frön. Sedan tog vi bort ogräs från ca 20 kvadratmeter och började så direkt på jorden, vattnade och lade över vita ”dukar”. Vi försökte hålla efter ogräset över hela lotten, men det var inte lätt. Ungefär varannan kväll gick vi och vattnade, men tittade inte så ofta under dukarna. Det verkade växa bra och efter några veckor när vi tittade där under insåg vi att vi hade vattnat ogräset som kvävt det vi hade sått. Första året var en flopp. Vad vi än gjorde kom det bara ogräs och allt annat dog.

Andra året sådde vi direkt i pallkragarna och fick upp citronmeliss, mynta, persilja, dill, två olika sorters sallader, ruccolasallad och massor av squash. potatisen som vi satt på friland fick bra blast, men den ville aldrig riktigt växa till sig och skörden blev minimal. Dessutom tog sig aldrig vår rabarber (vilket den inte gjort på alla de 6 åren vi haft den, trots att vi gjort efter alla konstens regler med den när vi hade den på vår uteplats och sedan flyttade den till odlingslotten). Resten av odlingslotten hade vi inte odlat något alls på, det växte upp massor av ogräs som var svårt att få bort och många odlingslottsodlare undrade  om vi verkligen ville ha kvar den och då sa jag att vi tar lite i taget – vi arbetar trots allt en hel del på riktiga arbeten, jag har mycket migrän osv. Fast de flesta verkar ha hur mycket tid som helst på dagarna och inte förstå vad migrän är för något. Det är många pensionärer som har odlingslotter i närheten av oss, just för att ha en hobby på dagarna.

Detta år har vi slagit på lite större. Först fick vi hjälp av min far att få bort vartenda ogräs på hela lotten. Sedan tänkte jag att om man sätter något som återkommer varje år, blir det kanske lättare att odla. Så nu har vi satt två björnbärsbuskar, en vinbärsbuske, en till rabarber, två stycken hallonbuskar, lite jordgubbar och smultron och 12 stycken lavendel (man kan göra mycket med lavendel: ha till tvål, ha i påsar i garderober osv. som motar bort skadedjur inomhus…). Jag satte också två stockrosor i ett hörn. En granne hade mycket vitlök och vi fick en hel del av honom att sätta på vår lott. Sedan satte vi också lite blommor som ser fint ut, men som inte återkommer nästa år. Nu har vi också sett till att ha de verktyg som behövs, speciellt för att kunna rensa ogräs på ett bra sätt.

Tänkte pröva att sätta morötter och rödbetor på friland och vi får se hur det går. I år tänkte jag dra upp squash i pallkrage och sedan sätta ut dem på friland. Ett problem som vi har är att det bara är vissa växter som vi känner igen när de kommer som små blad. Ibland vet vi inte vad som är ogräs och det som vi odlat, men vi börjar lära oss det också.

Med allt det här vill jag säga att det kan ta lite tid att lära sig att odla och att man kan gå på många minor och misslyckas med många saker, men ge inte upp. Man lär sig förhoppningsvis av allt. I vilket fall som helst tar det tid och är tålamodsprövande, men lyckas man med något får man så mycket igen. Om det blir mycket skörd, får man börja fundera ut hur man ska ta till vara på allt. Förra året blev det mycket skörd av squash, för oss verkar den vara otroligt lättodlad. Som tur är går den bra att frysa in och man kan steka upp den, göra gratäng på den, ha den på pizzor och i grytor osv.