Livet på landet

Bilden kan innehålla: himmel, träd, moln, utomhus och natur

  • Varje morgon (oavsett om jag åker till jobbet eller ej) är jag först uppe av alla i familjen och det gör att det blir jag som får tända i vedpannan. Det är bara mysigt!
  • Det tar ca 20 minuter att åka in till jobbet och det är ingenting mot vad det tog att ta sig till en del jobb när jag bodde söderöver. Nu på vintern är det dock mera snö och mera halka, men det är inga problem.
  • Att handla har inte blivit mera svårt. Innan vi flyttade ut från orten, handlade vi efter jobbet innan vi åkte hem och så gör vi fortfarande. Däremot handlar vi inte på några helger, det är så oerhört skönt att inte lämna hemmet då.
  • Eftersom vi köpte huset i december, så har vi inte hunnit lägga upp ett vedförråd och får köpa det vi behöver allt eftersom av byns vedbonde och jag misstänker att vi kan få ned priset en hel del om vi börjar planera för att lägga upp ett lager för nästa år redan nu.
  • Matkällaren älskar vi! Där har vi nu ett lager av hushållsostar som vi vänder på då och då för att förbättra smaken på, vi har också en del läsk, vi har hela mitt örtsortiment där, en hel del konserver, lite potatis, lök, glasburkar med olika sorters matinnehåll osv. Nu är det så mycket lättare att lagra upp mat och jag köper lite extra varje gång vi handlar. Här om dagen sålde man ut ”Adventure Menu real food to go” i en mataffär på orten och vi köpte upp de sista (12 stycken) för 25 kr/st. De går ut i september 2021. De är inte frystorkade, men det är bara att värma upp maten och äta den och de är i portionspåsar. Vill man dock ha frystorkat  kan man köpa dem på tex. Överlevnadsbutiken, Röda stjärnan eller criseq 
  • Vi bor i en by och bor därför rätt så synligt för andra och vi ser andra också, men ändå bor vi en bit ifrån varandra. Vi har märkt att åtminstone på helgmorgnarna går två till tre stycken av byns män på långpromenad tillsammans och har med sig både hundar och barnvagn. Det är inget man direkt tänker på ska kunna hända i en bygd som sägs vara väldigt ”macho” och där man är mycket intresserad av jakt, fiske och skoterkörning.
  • I och med att vi inte bor helt ensamma, så känns det rätt tryggt då en del riktar in sig extra mycket på att råna dem som bor mycket ensligt till. Folk har också mera koll än vad man tror på varandra. De få vi hittills mött på i byn, tycker att det är både trevligt och bra att se att det nu lyser i vårt hus. Under ett års tid stod det tomt och inga ljus var tända i det. Det finns andra hus i byn som står tomma och det är synd. En del här uppe tror att det kommer att bli flykt från städer till landet om utvecklingen i städerna inte avstannar. Vi får väl se hur många av dem hittar hit. Efter den väg vi bor, används bara 2 postlådor av 6.
  • En vän på orten är sjuksköterska och följer coronaviruset och dess framfart mycket noggrant. Vi har ytterligare en vän som nu är i Thailand som vi är lite oroliga över. Man kan tro att man är rätt så säker mot pandemier osv. bara för att man bor långt ute i obygden, men det är inte så säkert som man kanske tror. Folk är ute och reser överallt och det räcker att bara en av dem tar med sig det hem…
  • Igår fick vi hem en nyinköpt tvättmaskin och nu när vi installerat den tänkte vi inviga den och köra en eller flera tvättar idag. Det känns bra att slippa boka en tid i en tvättstuga, det är bara att tvätta när man själv vill och kan =)

Att vara husägare

Bilden kan innehålla: träd, himmel, snö och utomhus

bild 1 – hundgård, vedbod, garage och verkstad (innan skottning)

Nu har vi bott i huset i ca en månad och det känns bara härligt. När man läser om att det bara blir värre och värre i Uppsala är vi så glada över att ha flyttat till lugnare trakter. Barn 2 bor dock kvar i Uppsala, men det är mycket lugnt just där hen bor, men där vi bodde och i kvarteren där omkring har saker och ting eskalerat till det värre.

Att elda i vedpanna är inga problem och snart får vi också en luftvärmepump installerad som kan klara upp till minus 35 grader. Det mesta av vår nuvarande ved har vi nere i pannrummet, men när det blir fullt där, kommer vi att börja lagra i vedboden. När vi köpte huset hade vintern redan börjat och vi fick börja leta efter någon som säljer ved och börja köpa hem. I byn finns det en skogsbonde som säljer och när man ringer honom kommer han efter ca 2 timmar med en stor säck med ved (innehåller ca 1 kubikmeter ved) och ställer säcken utanför källarluckan till vedpannan. När han kommer med nästa säck, hämtar han den tomma säcken. Vi köper hem en säck i taget och staplar upp det  och sedan köper vi hem mer. Det går ca 1 vecka till 2 veckor mellan gångerna och då behöver vi inte stressa med att få in flera kubik ved på en gång.

Bilden kan innehålla: eld och natt

Det vi inte riktigt förstod när vi köpte huset var hur dåligt badrummet var, så det får vi göra om så fort som möjligt. Dock fungerar toan och tvättfatet, men med hur det fungerar med badkar med dusch är vi oroliga för fuktskador. Vi tror inte heller att badrummet blivit renoverat sedan 60-, 70-talet och då är det dags att göra något åt det nu, för att också försäkringen ska gälla på ett bra sätt.

Matkällaren är fantastisk och där kan vi få plats med många saker. Köket är i stort sett nyrenoverat och det är lätt att arbeta i det och samtidigt ha ett stort bord för många gäster. En sådan yta har vi aldrig haft förut. Vardagsrummet är rätt så stort med ett litet rum innanför och i det rummet har vi datorrum/bibliotek/gästrum.  Under trappan i källaren har vi ett mörkt, svalt förråd där vi bla kan ställa våra vattendunkar.

Vi håller fortfarande på att bo in oss och känna oss för, men det känns bra. I vilket fall som helst är det fantastiskt skönt att vi kan leva om hur mycket vi vill och göra vad vi vill när som helst och det kvittar vilken tid på dygnet det är!

Jag har så smått börjat fundera på hur vi ska göra med odlingen i sommar. Vi bor i Zon VII och tror att det ska fungera med potatis, morötter och rödbetor på friland i lä. Har tänkt att ordna med odlingstunnel och se vad som kan odlas där. Har också tänkt odla lite örter. Har börjat googla runt och se vad andra odlar i zon VII och tänkte lära mig av dem. Det finns inga bärbuskar eller fruktträd i trädgården och jag funderar på att skaffa två äppelträd som brukar växa i sibirien (de borde klara vintern här), samt några vinbärsbuskar. En arbetskompis har lovat att jag ska få en hel del växter av henne till våren som hon ändå ska rensa ut. Det låter lovande. Det som hon kan odla borde jag också kunna odla… hon bor ca en mil ifrån mig.

Vi har insett att det kommer så mycket snö här att ska vi få bort all snö som vi vill och behöver, måste vi skaffa oss en snöslunga. Vi får se vad det blir till slut.

Nu har i alla fall julen firats och snart blir det Nyår. Det känns bra. Vi ångrar inte för en sekund att vi flyttade upp hit och dessutom skaffade hus ute i en trevlig liten by! =)

Vardagstankar

Varje dag när jag läser om vad som händer där jag bodde förut (Uppsala) och på andra platser i nedre delen av Sverige, är jag så glad över att vi flyttade upp till norra delen av Sverige. Här är det mycket lugnt och fridfullt. Om man vill komma ifrån invandrare, bor vi inte på rätt ställe. Här finns det ca 15% invandrarbarn i skolan. Däremot om man vill komma ifrån bilbränder, skjutningar, rån osv. har man hamnat rätt och det tycker vi verkligen att vi gjort. Många invandrare som kommer hit upp flyttar neröver efter ett tag. Här är det för ensligt, för långt till det mesta, somrarna är fulla med mygg och knott och framför allt är vintrarna för kalla och tuffa. Har förstått att många nu börjat fundera på hur man ska komma bort från det som händer i Sverige och tror att det ska bli bättre om man flyttar utomlands. Det kan det bli. Men… om man vill bo kvar i Sverige av någon anledning, är norra Sverige ett alternativ. Fast då får man vara beredd på högre skatter, tuffare klimat och att det är längre till allt. Samtidigt så är det fantastisk natur, man kan hitta boende billigt och klara sig själv lite mer. Det blir en annan livsstil.

Vi sparar fortfarande ihop pengar för att köpa ett boende. Vi stressar inte eftersom vi känner att om vi ska köpa något ska det vara något som vi verkligen vill ha. Dessutom vill vi inte heller ha så mycket lån, helst inget alls. Vi har insett att på hemnet hamnar de mer dyra husen, på blocket säljer de billigare och genom kontakter där inget läggs ut är det allra billigaste – då kan man få tag i något för ca 100000 sek. eller mindre.

Även om vi bor i lägenhet inne i samhället, kan vi göra mycket för att leva som ”preppers”. Vi har ju en matkällare (vilket vi inte hade i Uppsala) och där ska vi alldeles snart placera vår potatis som vi köper från en lokal potatisodlare (kontakten har jag fått av en arbetskollega). Här uppe är potatisen dyr i affären, men billigare om man köper den direkt från bonden. Alla våra konservburkar är placerade i matkällaren. I veckan som gick sålde en mataffär på orten ut 5 stycken krossade tomatkonserver för 10 sek och nu har vi ett lager av dem framöver. Jag har också fått ihop årets lager av rödklöver, älggräs, rölleka och timjan som nu är torkade och i burkar i teskåpet. Det har varit ont om bär, så jag har inte plockat några i år. Samtidigt är det ju första året vi bor här uppe och vi håller fortfarande på att ”bo in oss”. Har hört att det är gott om svamp, men har ännu inte gett mig ut i skogen. Det har varit björnjakt och älgjakten är ännu inte helt slut. Nästan varje vecka hör jag av olika kollegor om olika björnmöten som skett, så björn är det gott om. Det är också gott om räv.

Här är man också mer medveten om hur man ska klara sig på bästa sätt om till exempel elen skulle försvinna. Man har till och med samlingar inom kommunen om hur man ska klara olika ”utmaningar” och överleva om något händer. De samlingarna hålls av bland annat ABF och Studieförbundet Vuxenskolan tillsammans. Kommunen kräver bla att varje lägenhetshushåll ska ha en fotogenvärmare för att klara värmen vid elbortfall. Det behövs när det kan bli ca 40 minusgrader på vintern. Vi har en, men fortfarande har vi inte tillräckligt med bränsle till den, så det är något som måste ordnas. De flesta hus har alternativa värmekällor som vedspis och kaminer. Ljus är inga problem och stormlyktor och fotogenlampor med bränsle har vi också så att vi klarar oss ett tag. Ett spritkök har vi också…

Hur förberedda är ni på lågkonjunkturen som ligger runt hörnet? Är ni redo för att man kanske kommer att höja bränslepriserna framöver pga drönarattackerna i Saudiarabien?

 

En liten rapport

Nu har jag varit här uppe ett tag och varit med om både 30 graders kyla, storm, strömavbrott och rejält snöfall. Har också köpt broddar till skorna, annars skulle det varit svårt att stå på benen.

Naturen är fantastisk, luften är frisk och klar, samt min migrän har blivit mycket bättre och kommer mera sällan.

Min man med barn 1 har varit uppe en gång med fler lådor i vår nyinköpta bil och jag hoppas att de kommer nästa helg med ett lass till. Det är trots allt snart dags för dem att flytta upp.

Jag trivs oerhört bra. Jobbet är en utmaning (som jag gillar), arbetskompisarna har välkomnat mig med öppna armar, jag känner mig säker både i lägenheten och ute i samhället (vilket jag inte gjorde där maken och barn 1 är just nu). Dessutom rör jag massor på mig dagarna i ända. Man kan inte påstå att jag gått ned i vikt, men jag har dock minskat i omfång och kläderna sitter något lösare.

När min man rörde sig ute i bostadsområdet där nere här om dagen, filmade en 20-årig invandrarkille honom samtidigt som han fick frågan ”hör du till polisen?”. Min man sa ”nej” och gick vidare och brydde sig inte om killen… det är först när de flyttat upp som jag kan slappna av.

Jag har inte så bra internetuppkoppling just nu, men jag skriver mer när den blir bättre. Önskar alla en trevlig helg

 

 

Nytt arbete!

Jag har de senaste veckorna sökt en hel del arbeten i norr och fått vara med om två telefonintervjuer på grund av avståndet. Efter den första intervjun tillsattes en annan sökande, men det var åtminstone bara jag och två till som var aktuella. De som intervjuat mig har velat vara säkra på att jag och maken verkligen vill flytta uppöver och att det inte bara är en nyck.

Här om dagen fick jag ett efterlängtat telefonsamtal. Jag blev erbjuden det sista jobbet jag sökt och ska börja redan i januari. Nu ska vi hitta någonstans att bo, packa och lyckas få med oss packningen i många mil uppöver så billigt som möjligt. Misstänker att vi kommer att behöva betala dubbla hyror ett tag och att jag kanske får flytta upp före de andra tills vi fått ordning på allt. Julfirandet får bli utan julpynt och med packlådor och vi får satsa på maten.

När jag kom hem sent igår hade min man ordnat med kladdkaka och glass för att fira, han var så glad! Äntligen ska vi få komma ifrån vårt område där det händer så många jobbiga saker. Min man har ännu inte sökt något jobb där uppe, men vi kommer att klara oss. Vi tror att det löser sig när vi väl flyttat och eventuellt ska han läsa vidare och byta yrke, för han börjar få så ont i sina knän och behöver göra något annat än vad han gör nu.

För någon vecka sedan var jag, min man och barn 1 i Stockholm och firade makens mor som fyllde år. Hans bror med fru och hans syster var med och samtalen oss emellan var mycket intressanta. En av dem berättade att om man har ett ärende i ett område där man inte bor (även i områden som inte räknas som utsatta), kan man bli hotad om man inte betalar 5000 sek eller mera till grupperingarna som finns där (speciellt om man ska utföra ett arbete för Stockholm stad). De anser att betalningen garanterar att man är ”säker” under tiden man är i området. Har de en gång fått ditt lillfinger, slutar det inte där. De kräver regelbunden betalning för att du ska vara ”beskyddad”.
På många platser pågår knarkaffärer och för att man ska få göra det så ostört som möjligt slår de ut lamporna så att det blir mörkt. När man kommer från stadskontoret för att laga lamporna, blir gubbarna bortjagade därifrån. Ingen vågar anmäla allt detta, eller vittna om det, eftersom de är livrädda för vad som ska kunna hända dem.

Det har börjat komma fram att en del personer kidnappar folk och tvingar släktingar att betala pengar för att få sin familjemedlem tillbaka. Inga vanliga tidningar verkar våga skriva det helt rent ut (eller så försöker de mörka) och gör man det blir det inte så mycket. Men… ”16-åring kidnappades – föräldrar tvingades betala” och ”Fyra häktade för kidnappningen”. Det börjar verkligen likna de situationer som uppkommer i olika krigszoner, eller i länder som räknas som riktigt osäkra.

Överallt stänger man fritidsgårdar. Många stängs på grund av att de anställda hotas och inte vågar arbeta där längre. Det är inte alltid så (som många tror) att kommunerna inte vill ha dem öppna. Så är det här också. Nu ska närmaste fritidsgård stängas pga att en del av personalen där har misshandlats och inte vågar arbeta kvar. En annan fritidsgård har blivit bestulen på bla datorer ca 7 gånger på bara några månader och ska också stängas ned.

I mitt eget bostadsområde har polisen visat sig flera gånger dygnet runt de sista veckorna. Ändå är de som arbetar som boendestödjare i området för rädda för att arbeta här efter mörkrets inbrott och de har också skrivit en hel del avvikelserapporter om olika saker som hänt (jag känner en av deras chefer som berättat detta för mig).

Så, vi håller som bäst på att gå igenom vad vi ska ha kvar och inte. Vi kom på här om dagen att det inte är så konstigt att vår dubbelsäng känns så knölig och jobbig – vi skaffade oss den för ca 28 år sedan. Det blir nytt efter flytten. Vår vardagsrumssoffa kommer att bytas ut till en bäddsoffa och vårt soffbord (som är över 50 år) kommer att bytas ut. Jag vet att min kära svägerska (som antagligen läser detta) skulle bli överlycklig om vi bytte ut vårt slitna köksbord mot ett annat. Där har vi inte bestämt oss ännu… Hon har mycket länge bönfallit oss att göra kaffeved av det. Trots allt gjorde hennes morfar köksbordet och det är ett minne och skulle bli fint om man rustade upp det.

Nu går vi alltså här och är lyckliga hela familjen. Vi är lyckliga över att jag fått ett bra arbete uppe i norr och att vi snart ska flytta härifrån!

Sista semesterveckan

I några veckor har jag haft en inkörning av betablockerare i värmen, trots att jag tidigare haft bra blodtryck. Det var för att få bukt med mina huvudskakningar och eventuellt migränen. Jag var skeptisk, då jag tidigare ätit inderal och det gjorde migränen sämre pga stor sömnighet och för lågt blodtryck (jag åt för stor styrka då helt enkelt). Nu fick jag ta en tablett på morgonen under en viss tid och de första veckorna var jag mycket trött och orkade inte så mycket, samtidigt som man kan lägga värmen på det. Vet inte om det hjälpt mot migränen – har dock bara haft 5 migrändagar i juli mot 11-12 varje månad annars, men det har också varit högtryck och det brukar ge färre anfall. Mot skakningarna har det hjälpt nada. Då tyckte min neurolog att jag skulle sluta med betablockerare och börja med Primidon Orifarm 250mg, en epilepsimedicin, eftersom jag inte kunde höja blodtrycksmedicinintaget pga för lågt blodtryck. Den är på licens och kostade mig 1030 kronor. Man ska trappa upp intagen försiktigt, så jag har ett strikt schema att gå efter. Jag tog in den första dosen i måndags kväll (en halv tablett) och dagen efter var intressant. Först drömde jag mardrömmar och när jag äntligen fick upp ögonlocken vid 09.00 såg jag inte så bra och höll på att somna igen. Mina armar och ben med övrig kropp kändes som om det inte hade några ben i sig och det var mycket svårt att komma upp i sittande ställning. Jag var oerhört yr, desorienterad, illamående och ville kräkas och synen var mycket påverkad och inte normal. Jag tänkte att nu har jag fått ett av de värsta migränanfallen i mitt liv. Jag vinglade upp och iväg mot toan, men insåg att jag var tvungen att mer krypa fram, för jag var så otroligt rädd för att ramla och slå mig. Sedan lyckades jag ta mig till köket och ta in migränmedicin och sedan in och lägga mig igen. Vid 14.00-tiden vaknade jag igen och upptäckte att min man kommit hem från jobbet, då han fått migrän. Nu var jag lite piggare än förut, men kroppen var likadan och jag sluddrade rejält och kunde inte prata med honom ordentligt. Samtidigt började jag undra om det verkligen var migrän jag hade (jag har en väldigt svår sorts migrän och det här var min vardag till viss del under ca 5 år, men inte de senaste 4 åren då anfallen blivit lättare sedan jag slutat med gluten och börjat äta extra B12-vitamin, folsyra och magnesium). Jag lyckades vingla upp och komma till vardagsrumssoffan och började läsa på om de tabletter som jag skulle börjat äta. Då insåg jag att det måste bero på det jag tagit in och att jag fått i stort sett varenda biverkning utom just andnöd och depression (det är svårt med depression med bara en halv tablett). Fast hur lätt är det att veta om man haft andnöd om man varit så trött och borta att det varit som om man varit medvetslös… men jag lever i alla fall fortfarande. Jag tog blodtrycket och det låg på 132/111. Först vid 18.00-tiden började jag kunna tänka lite mera klart och också kunna prata så att andra förstod vad jag sa. Eftersom min läkare är på semester, är det problematiskt att kontakta någon på neurologen om detta, så jag tog inte in någon tablett igår och började om med betablockerare idag. Ska berätta allt när jag når henne, men jag tycker att det är jobbigt att i stort sett vara medvetslös och när jag inte är det vara så förvirrad. På måndag ska jag börja arbeta igen och hoppas att vi kan prova något annat, för den medicinen var inte bra för mig.
Tänker inte äta en medicin där biverkningarna är så mycket större än det som den ska hjälpa mot.

I helgen var i alla fall ett syskon och hälsade på och hen hade förbarmat sig över mig och tagit med sig en massa älggräs då de som finns här har torkat bort. Hen tyckte att det var lite, men en liten IKEA-påse var full och det passar mig bra. Jag ska göra te på det och inte en massa älggrässaft. Nu ska jag göra avslappnande te, som man kan dricka innan man ska sova, eller använda vid huvudvärk och migrän, samt ett förkylningste. Det finns lite att välja på då jag torkat mynta, lavendel, ringblommor, rosenblad, citronmeliss, rölleka, kamomill (fuskade och köpte det redan torkat, då det inte växer här omkring) och snart älggräs. Timjan är bra mot luftrören, så man kanske ska torka lite av det och ha med i förkylningsteet… Så här långt har jag kommit:

  • Förkylningste:
    Rosenblad – sänker feber
    Lavendel – antiinflammatoriskt (mot förkylning)
    Svarta vinbärsblad – lindrar vid förkylning och ökar
    kroppstemperatur
    Rölleka – lindrar vid förkylning och ökar kroppstemp.
    Älggräs – lindrar värk, sänker feber, innehåller
    acetylsalicylsyra (två muggar=1bamyl)
    Mynta – lindrar förkylning, luftrörskatarr, slemlösande
  • Insomningste:
    Rosenblad – ger sömn, lindrar oro
    Citronmeliss – lugnande och rogivande
    Kamomill – gör det lättare att somna
    Lavendel – muskelavslappnande, lugnande

Nu måste jag prova om allt det här passar ihop, det skulle inte vara roligt om smakerna skär sig mot varandra. Det här är i alla fall vad jag har att jobba med och som ligger i olika torkningsprocesser i mitt vardagsrum.

När jag en kväll varit på odlingslotten träffade jag på en granne och vi pratade om torkan och hur det är för bönderna. När jag berättade att det antagligen blir dyrt med all mat under året framöver och att det kan vara bra att köpa på sig en del och lagra, berättade hon att hon inte tänkt på det alls. Fast efter vårt samtal skulle hon genast börja köpa hem det de använder mest så att matkontot inte blir så dyrt under hösten och vintern. När jag veckan innan klippte mig hos hårfrisören pratade vi om samma sak och hon hade inte heller tänkt så långt, men efter vårt samtal skulle hon också köpa hem en hel del. Det känns skönt att få ha sådana här samtal!

4 veckors feber

Det var ett tag sedan jag skrev här på bloggen och det har hänt massor av saker. Sista veckan har jag tagit en massa prover för att ta reda på varför jag haft feber i ca 4 veckor och som aldrig gått över. Samtidigt har jag inte varit förkyld eller haft ont någonstans, så jag har trott att det ska gå över, men febern håller sig fast som en igel och det har gjort att jag varit extra trött. Så trött att jag faktiskt hoppat av den kurs jag tänkte läsa nu under våren. Det viktigaste är min familj och mitt arbete. Studier kan man ta upp igen när man mår bättre…

När terroristattentatet hände i Stockholm var jag på väg ut med bil därifrån med tre arbetskollegor efter att ha varit på kurs där i en vecka. Vi började undra över varför det var så många poliser och ambulanser som var på väg in mot Stockholm och sedan fick vi reda på vad som hänt. Vår chef och en annan kollega blev fast i Stockholm och tog sig tillbaka till det hotell vi bott på. Jag sms:ade till maken och berättade att allt var bra och att jag var på väg hem. Min mor ringde och undrade hur det var med mig och på sociala medier var det ovanligt mycket aktivitet för att antingen skriva att man var okej, eller för att fråga hur det var med ens vänner och kära som man visste befann sig i Stockholm. Måste erkänna att jag är glad över att jag och mina kollegor bestämde oss för att ta bilen i stället för tåg.

I veckan beställde jag lite saker på matsmart.se som ännu inte kommit, men är på väg. Samtidigt beställde jag 10 askar diklofenak med 20 tabletter i varje från apotea.se och det paketet kom nästa dag. Jag är riktigt imponerad!

Förra helgen hyrde vi en bil för att åka och fira makens mormors födelsedag och efter det åkte vi och köpte ekologisk jord för att sedan med hjälp av jordfräser få ned i vår odlingslott. Just nu är det nästan bara stenhård lera där och väldigt svårarbetat, särskilt när det är torrt. Vi har köpt sättpotatis, både tidig och sen. Tänkte försöka mig på kålrötter i år också, jag tycker att de är väldigt användbara. Funderar på att förså kålrötterna, men kan inte ha något inomhus utan en stark lampa och tänker därför använda mig av den inglasade balkongen där det finns mycket mera ljus. Fast det går bäst när den här köldknäppen är över…

På min inglasade balkong har det kommit upp lite av de tomater jag satt. Nu under ”Påskkylan” med minusgrader (och faktiskt lite snö på vår gräsmatta mellan lägenhetshusen) har jag försökt skydda dem med en massa tidningspapper – vi får se hur det går.

Tycker att det är rätt kul att det jag trott, men inte kunnat bevisa, faktiskt har visat sig stämma. MSB-enkät, svenskar dåliga på krisförberedelser

  • 4 av 10 vet inte hur man ska förbereda sig inför kriser som naturkatastrof eller terroristdåd
  • bara 3 av 10 vet att man ska säkra tillgången på mat och vatten
  • Generellt är man bättre förberedd på landsbygd än i stad
  • Fler kvinnor än män har bättre krisberedskap och har vidtagit åtgärder

Pratade med en journalist som var intresserad av dessa frågor för något år sedan och när jag berättade att jag trodde att de på landsbygden var mer förberedda än de i städerna, samt att det antagligen var mer kvinnor som var förberedda än män, pga att de oftast lagrar upp mat för att ha i fall något händer (speciellt på landsbygden) som till exempel storm osv. skrattade han bara. Han trodde bergfast att det var fler män än kvinnor och hade svårt att förstå att krisberedskapen var större på landsbygden. ”Nu för tiden” är det ju lite annorlunda mot vad det var ”förr”, försökte han med. Han började också prata om alla dessa manliga preppers med vapen och häftiga ”prepperprylar” osv. Ja, vad ska man säga?

Nästsista veckan i mars 2017

För några veckor sedan tipsade barn 1 mig om försvarsmaktens ”Om kriget kom” – en filmberättelse om kalla krigets svenska försvar. Jag visste om att den fanns, men hade ännu inte sett på den. När jag väl såg den var det mycket intressant och något som kan rekommenderas. Det är åtta avsnitt som vardera är ca 13 minuter långt. Det innebär att det tar ca 105 minuter att titta på alla avsnitt på raken. Det som oroar mig efter att jag sett alla avsnitt är att vi inte är lika förberedda idag som vi en gång var. Antagligen oroar det också en hel del andra, särskilt dem som bla fått igenom att vi ska ha allmän värnplikt åter.

Det har varit några hektiska veckor och inte särskilt mycket har blivit preppat, men barn 1 har varit hos tandläkaren. Barn 1 är den person i familjen som i stort sett aldrig haft något hål i sina tänder. Oftast har tandläkaren bara varit ett årligt rutinbesök. Likaså var det i år och vi alla är mycket glada över det.

Veckan som gick har jag varit själsligen frånvarande från i stort sett allt, då jag legat i feber och förkylning. Nu börjar jag komma tillbaka, men är fortfarande inte helt bra, men tillräckligt bra för att röra lite på mina ben och hämta ut några böcker jag beställt.

Maken ligger nu utsträckt på sin säng och bläddrar i sin ”Windows 10 inside out” (fast vi hittade precis en senare version…) och jag själv har bläddrat lite i ”Framtidsstaden, Om Sverige imorgon blir som Malmö idag, hur blir Sverige då?” av Lars Åberg. Samtidigt har jag också fått hem ”Självhushållning på Djupadal” av Marie & Gustav Mandelmann och ”Självhushållning, en handbok för realister och drömmare” av John Seymour och är lite splittrad i vilken bok jag ska titta igenom först…

Misstänker att jag kommer att använda de båda självhushållningsböckerna mycket som referenslitteratur och inte bara sträckläsa igenom dem som jag kan göra med ”Framtidsstaden”. Det jag sett hittills av de båda böckerna om självhushållning gör mig nöjd och jag hoppas att vi kommer att få stor nytta av dem! Måste erkänna att det nästan är som julafton att få hem nya böcker att läsa och titta igenom!! Jag har också sett alla avsnitt hittills av Mandelmanns gård på tv4play som kan rekommenderas varmt. Det var barn 2 som tipsade mig om det (samma barn som för några veckor sedan köpte ”Självhushållning på Djupadal” till sig själv och tipsade mig om det).

Hänt i veckan, v. 9 2017

Vi blev nekade banklån från vår bank, eftersom jag inte har fast arbete. Maken tjänar för lite för att han skulle kunna stå på banklånet ensam. När vi sent omsider fick lånelöfte från en annan bank, var budgivningen uppe i för höga siffror för att vi skulle kunna ge oss in i leken. Budgivningen är inte över ännu och hittills har det varit 7 stycken budgivare på det och det har gått upp till nästan det dubbla utgångspriset. Vad jag vet har det aldrig hänt i det här lilla samhällets historia, så jag misstänker att mäklaren är något chockad. Vi får väl se när nästa hus i vår prisklass är till salu och nu gäller det att spara så mycket pengar som möjligt…

Maken bet av en hörntand och ska snart operera bort den. Antagligen kommer han att behöva en dyr brygga framöver… han har en arbetskompis från Serbien som har bra kontakter där inom tandläkarbranschen. Kanske att vi tar en liten semestertripp dit, vi har bara varit utomlands en gång tillsammans och det var när vi hälsade på ett av mina syskon i USA för ca 15 år sedan. Den semestertrippen med tandläkarbesök kommer då tillsammans att gå på ca hälften av det om han skulle ordna det här i Sverige. Vi känner fler som gjort på samma sätt och är nöjda.

Vi köpte hem 12 stycken krossade tomatburkar i veckan.Det kan räcka mellan 14 dagar och 6 veckor, beroende på hur vi äter. Egentligen borde vi lagra på oss en hel del, då vi använder oss av dem väldigt mycket.

Vi köpte också hem tomatmix med gula, röda och grönröda körsbärstomater. I helgen tänker jag skiva upp några av varje sort och sedan sätta dem och dra upp nya tomater ifrån dem. När jag skulle köpa tomatfrön tyckte jag de var så dyra att jag lika gärna kan göra på det här sättet. Hoppas att det går vägen. Ska samtidigt förodla lite olika örter och hoppas på att det går bra.

Snart är det årsmöte i odlingslottföreningen. I deras verksamhetsberättelse framgår att det var oerhört många medlemmar som blev av med odlade grönsaker och verktyg förra året. I år funderar föreningen på att köpa in en container där medlemmarna ska kunna förvara sina verktyg, men vi vet inte riktigt vad vi ska göra med all stöld av de grönsaker som odlas. I värsta fall måste man börja med någon sorts nattvakt, för på dagarna brukar det alltid vara någon där ifrån föreningen.

Jag har också beställt och fått hem boken ”Massutmaning, ekonomisk politik mot utanförskap & antisocialt beteende” av Tino Sanandaji. Man kan också läsa en intressant intervju med honom i Expressen. Ann Heberlein recenserar boken på Ledarsidorna.se. GP har flera artiklar om den, bland annat skriver Aleksandra Boscanin  ”En massutmaning i vardande”.  Hittills har jag bara bläddrat lite i den, men ska snart sätta mig ned och läsa den mera ordentligt. Och om ni undrar var jag står politiskt vill jag bara säga att jag träffat och umgåtts med olika människor från före detta östländer och olika människor från länder i sydamerika. Något man märker är att där kommunismen funnits går man gärna mera åt höger efter det och där det redan varit väldigt höger går man mera åt vänster. Jag har sett vad som kan ske om man går för långt till vänster eller för långt till höger i ett land och jag gillar inget av det.

 

Hustitt med familjen

Vi har nu varit och tittat på det omtalade huset, samt spanat in omgivningarna, vilket gjort oss förälskade i både hus och område.

Barn 1, som också har aspergers syndrom och som ofta kan ha svårt för förändringar, är inte lika förtjust. Det är för långt ifrån allting, vårdcentral, apotek och CIVILISATIONEN ligger 15 km bort och det som hen känner till väl ligger hela en timmas bilkörning bort. Av erfarenhet vet vi att hen kommer att ändra sig så småningom. Varje förändring (både planerad och oplanerad) har överkommits och ofta till och med gillats efter en lång inkörssträcka. Barn 1 tycker mycket om naturen och älskade att vara med i scouterna under uppväxten, har förarintyg för fritidsbåt och ett av hens stora fritidsintressen är fiske så jag är inte särskilt orolig för framtiden. Barn 2 är ännu mer eld och lågor efter hustitten.

Det negativa är att det var ca 20 intressenter på huset, då det är såpass billigt, passar olika familjekonstellationer på ett bra sätt och det är en sådan mysig plats nära vatten. Man får väl hoppas på att det bara var många nyfikna som kom och tittade och att de inte egentligen är så intresserade av det. Ett annat orosmoment är att jag visserligen har arbete, men det är inte fast utan ett projektarbete som räcker i ca ett och ett halvt år till och som kanske kan gå över till ett permanent arbete. Däremot har maken ett fast arbete och det är han som drar in de flesta pengarna.

Huset verkade väldränerat och det fanns inga konstiga lukter i det. Det hade satt sig lite, men vad kan man begära av ett hus som är byggt på 50-talet? Nyligen insatt bergvärmepump och lagt tak gör det ännu mera eftertraktansvärt. Minus är att varken vattenledningar eller elen har bytts ut sedan huset byggdes. Att köket verkar ha kvar sin originalinredning gör det bara charmigt i mitt tycke. Den öppna spisen har inte använts på länge och behöver kontrolleras. Jag ska få en besiktningsrapport gjord av ett försäkringsbolag för ca 6 veckor sedan skickad till mig från mäklaren, men det är ju ingen riktig besiktning gjord av en besiktningsman. Ändå kan man se i den rapporten lite om hur bra eller dåligt huset mår.

På det stora hela verkade huset ha varit väl omhändertaget och älskat av ett äldre par. Efter att vi i många år bott i olika lägenheter med olika variationer på slitenhet, tycker vi att det är helt och hållet inflyttningsklart med en gång. Visst har färgen flagnat på en del ställen, men det berör inte oss så mycket. Mäklaren antydde att i stort sett alla som köper hus (även helt nyrenoverade) brukar tapetsera om och göra om huset ”till sitt”. Så känner inte jag det. För min del skulle jag kunna flytta in där redan idag och trivas oerhört bra…

Trädgården på ca 800 kvadratmeter är inte lika välvårdad och dess två fruktträd och ett vanligt lövträd behöver beskäras ordentligt. Men det är inga problem nu när maken arbetat med trädgårdsanläggning och trädgårdsskötsel i flera år. Vi hittade en blombuske, men inga bärbuskar. Altanplasttaket är helt, men genomsvart av tidens gång och man behöver antagligen se över det.

Nu ska jag försöka ordna lånelöfte från banken, skrapa ihop insats + mer pengar till lagfart, besiktning och flytt och hoppas på att allt går vägen.