Vad är mitt mål med odlingen och hur når jag dit?

Redan för några år sedan insåg jag att det antagligen en dag kommer att komma en börskrasch och att det kommer att bli vissa svårigheter att överleva då, åtminstone på det sätt som vi är vana vid. Man kan lära sig av att titta på tidigare börskrascher. Jag själv har varit med om en del kriser som varit. Barn 1 var ca 2 år och barn 2 var nyfött under Jugoslavienkriget, samt när räntan steg så oerhört mycket på 90-talet. Redan då började jag tänka lite på hur mycket mera man påverkas av det som händer ute i världen än vad man kan tro. 1974 under bränslekrisen var jag 7 år och lyckligt omedveten om hur det egentligen var, men har hört en hel del av min far hur allt påverkade den lilla människan. Han har det senaste halvåret väntat på att det ska bli ransonering på vårt bränsle som det var på den tiden. När IT-kraschen kom var det en termin kvar på min utbildning till datavetare, så jag sadlade snabbt om till något annat. Jag har faktiskt inte ångrat mig, IT-branschen passar inte mig riktigt, även om jag är glad över att kunna allt det jag lärde mig då. I stället studerade jag bla psykologi och det passar mig oerhört mycket bättre =)
Runt 2008 var det en del banker som hade det ”besvärligt”, men vi hade inga höga skulder (mer än studieskulder), så vi klarade oss rätt så bra igenom det, även om det ibland var jobbigt då vi båda blev arbetslösa och på grund av det var vår inkomst inte särskilt hög. Då började jag lära mig om medicinalväxter och vad man kan ta reda på från naturen, även om man bor mitt i en stad (vi bodde i Uppsala då).

I vilket fall som helst… mina förfäder var bönder och vi har haft det tufft i livet som familj. Jag har lärt mig att odlar man har man alltid mat (om man också vet hur man tar reda på den). Vi bor nu på ett ställe i Norrlands inland där vi trivs oerhört bra, men det kan vara lite besvärligt att odla om man inte har tillägnat sig vissa knep (vilket jag håller på att lära mig för fullt). Att odla är en konstart man måste lära sig allt eftersom, även om man kan ha lite nybörjartur också. Det är svårt att vara självförsörjande från början, även om man skulle önska att det gick. Därför har jag ökat på min odling och mina odlingskunskaper mer och mer för varje år som går och som familjen mäktat med då vi har heltidsarbeten. Här om veckan fick vi också hem ett Tor 300 från Grohus som ska tänja ännu mera på hur länge man kan odla här uppe. Det som piggat upp mig lite de senaste dagarna är att jag såg en youtube-video som ”Oasen på Åsen” har lagt ut och som heter ”Tål småplantor minus 15 grader?”. Där berättar hon hur de plantor hon satt ut i sitt tunnelväxthus och som fått vara under dubbel fiberduk faktiskt klarat en natt med 15 minusgrader. Det gör att jag verkligen har lite planer för min växttunnel när jag väl fått upp den.

Min snötäckta odlingsplats. Jag längtar tills snön försvunnit och jag kan börja odla… Odlingstunneln ska stå på en annan plats.

I år räknar jag med att vara självförsörjande på:
– potatis (blå kongo, mandelpotatis, ”rundpären”)
– olika sorters kål
– olika sorters lök
– olika sorters örter och kryddor
– mangold
– rödbetor
– olika sorters majrovor
– kålrötter
– morötter (åtminstone hälften av allt vi äter under ett år, vi äter mååååånga morötter)
– kanske tomater (om vi lyckas få upp tunnelväxthuset så fort som möjligt när marken medger det)
– kanske squash och pumpa

De som jag inte räknar med att bli helt självförsörjande på i år, även om jag tänkt odla en hel del av det är:
– gurka
– paprika
– chili

Om man försöker odla mycket av många olika saker, har man alltid något om något av det man odlar skulle gå fel. När man odlar får man kallt räkna med att allt inte brukar lyckas och då är det bra att ha en ersättning för det och många olika saker som kan gå bra i stället.

Vad är då mitt mål med odlingen?

  1. Om det blir tufft ute i världen har jag gjort det jag kan för att jag och min familj ska ha mat
  2. Ju mer självförsörjande på mat man är, desto mindre budget behöver man ha för den och man blir inte lika känslig för hög inflation
  3. Som sagt – att vara totalt självförsörjande är mitt mål, men det tar lite tid att komma dit.
  4. Att kunna ta egna frön och använda mig av dem.
  5. Egenodlat ger bättre mat och variation på den och därmed också bättre hälsa

Hur når jag dit?

  1. Jag odlar mer och mer allt eftersom.
  2. Jag lär mig mer och mer om odling för varje år (nu går jag till och med en odlingskurs).
  3. Jag försöker få med min familj i det så att det blir som en livsstil
  4. Hela familjen får lära sig hur man tar till vara på allt det man odlar på bästa sätt. Torkning, frysning, konservering och vad man kan ha i vår matkällare som håller ca 10 grader under året, ca 5-7 grader när det varit 25-30 minusgrader ute. Vi har tyvärr ingen jordkällare, men har klarat oss rätt så bra ändå hittills.

Det finns vissa saker som är svåra att odla, men som man ändå kanske vill kunna äta. Det preppar vi på oss allt eftersom.

  1. Ris
  2. pasta
  3. vetemjöl
  4. havregryn
  5. linser
  6. bönor (det kommer att dröja ett tag tills vi blir självförsörjande på dem)
  7. olika sorters kött (köper och konserverar för fullt)
  8. fisk (men vi kan fiska och kan sedan konservera det vi inte hinner äta upp)
  9. Hundmat

Svenska hushållningssällskapet har mycket intressant information om allt möjligt, men särskilt om vilka sorter de anser passar bra som odlingsgröda i norra Sverige – Sortförslag för grönsaksodling i norra Sverige 2023.

Hur tänker ni när det gäller odling och har ni hunnit bli självförsörjande på det ännu? Ni kanske till och med är självförsörjande på ägg och olika köttdjur? Om inte, har ni en plan för framtiden?

2 reaktioner på ”Vad är mitt mål med odlingen och hur når jag dit?

  1. Har försökt med bondbönor, men behöver förså dem ännu tidigare för att de ska hinna bli färdiga. Förra sommaren var också väldigt kall här uppe och det gjorde att de vaxbönor jag sådde inte tog sig alls. Men… det här är ett nytt år och nya försök kommer att göras, men alla behöver förodlas lite tidigare och så får vi hoppas på en varmare sommar.

    Gilla

Lämna en kommentar