Olika sätt att bevara mat på

Under åren som gått har det funnits olika sätt att ta reda på sin mat. Idag är det mycket vanligt att helt enkelt frysa in den mat man köper eller skaffar sig, men när man inte hade en frys förvarade man mycket mat i jordkällare, rökte, saltade, torkade och konserverade.

Det jag själv har varit med om är att frysa in, förvara i jordkällare, konservera och torka. För inte så länge sedan skaffade vi oss en rök, så det är något vi kommer att lära oss om. Det jag är allra minst bekant med är att salta in. Nedan kommer jag att ta upp lite av det mesta, men jag kommer inte att gå in så djupt på det, men jag tar upp det så att du får lite hum om det. Vill du veta mera får du läsa in dig på det själv.

Att frysa in – en del av det man fryser in håller sig längre än vissa andra matvaror. Fläskkött och det med mycket fett i, håller sig bara vissa månader, medan det som är i stort sett helt fettfritt håller sig i något/några år. Jag är uppvuxen på älgkött som hållit sig runt 5 år i frysen. Det kan ha varit något frysskadat, men köttet har annars varit bra. Grönsaker håller sig också bra i frysen. Fast går elen och den är borta någon vecka, eller mera kan det vara förödande. Om elen är borta i någon dag och man inte öppnat frysen, brukar det inte vara något problem.

Matkällare – en matkällare där man förvarar mat i ca 3-6 grader värme, gör att maten (om den förvaras på ett rätt sätt) håller sig rätt länge, oftast till nästa skörd. Nu pratar vi inte om kött, utan om frukt, rotfrukter och grönsaker. Man måste se till att man inte har fått in möss och råttor dit in, samt att det inte är för fuktigt. Eftersom jag inte har en egen jordkällare, kommer jag inte att skriva så mycket om det.

Konservera – förr syltade och saftade man mycket bär och frukt. Jag minns hur min mamma varje höst syltade och saftade och än i dag har jag vissa svårigheter med äppelsaft, då det var det vi hade året om i alla år under min uppväxt. Hon värmde glasburkarna i ugnen och hällde varm sylt i burkarna och skruvade sedan på locken och så var det färdigt, om hon också inte hällde på något längst upp som skulle skydda mot mögel först. Det var pektin hit och atamon dit… min mormor hade varken frys, eller kyl då hon var ung och konserverade allt (kött osv.) i vattenbad. Det finns de som än i dag konserverar i vattenbad, både i USA och i Europa, men i USA finns något som heter ”tryckkonservering” och som anses som mest säkert. Om man inte konserverar och tillreder maten på ett bra och säkert sätt, kan man förgiftas och dö i botulism. Därför har jag införskaffat mig en presto 23 från USA och tryckkonserverar allt mitt kött och det som inte är tillräckligt syrligt för säkerhets skull. Sylt och syrlig mat kan man konservera i vattenbad. Det man konserverar håller (om det står mörkt och svalt) under flera år, en del så långt som 15 år, bara burken är förseglad. Om man vill vara riktigt säker på att inte bli förgiftad av botulism, kan man koka det i 10 minuter innan man äter det. I Sverige har jag en vän, vars mor i alla tider kokat olika köttgrytor i vattenbad och sedan lagrat i deras stuga i fjällen. Hon har gjort det efter konstens alla regler och det var det sätt man konserverade på i Sverige förr och ingen av dem hade en tryckkokare för konservering. Observera att man inte kan använda sig av en vanlig tryckkokare för konservering, men behöver en särskild tryckkokare för konservering och som endast görs i och säljs från USA. Oftast väljer man mellan en presto 23 och en all american canner. En all american canner ses som den allra bästa, är i stort sett dubbelt så dyr mot preston, samt har inga delar som behöver ersättas – den kan användas rätt länge utan problem. Däremot är den stor, tung och går inte alltid in mellan spis och fläkt. Preston kostar ungefär hälften mot en all american, har en gummiring i locket som behöver bytas ut med jämna mellanrum (de själva säger ca vartannat år, en del har dock haft gummiringen upp till 15 år), är något lättare att lyfta och går ofta in mellan spis och fläkt, samt att den också kan användas på hällspisar utan problem och köper man en speciell sorts presto, kan den också användas på induktionhällar, vilken ingen all american kan användas på. Min presto går precis in mellan spis och fläkt, så jag lägger burkarna i den när den står på bordet, lyfter den till spisen och därefter sätter jag på locket. När den är färdig, tar jag av locket vänt från mig, lyfter cannern försiktigt till bordet och efter att burkarna stått i den i ca 15 minuter, tar jag ur burkarna och sätter dem på bordet. Om jag hade köpte en all american canner, hade jag fått ordna en annan spis till den, eller bygga om köket och ta bort spisfläkten, för den går absolut inte in mellan min spishäll och fläkt. Så mitt val av canner var liksom redan gjord för mig. Jag har också en stor kastrull med lock och som jag har ett ”inlägg” köpt ifrån gjordnära i, så att jag också kan konservera i vattenbad och i den gör jag bla sylt. Dessutom har jag en saftmaja att göra saft med. I USA använder man den till fler saker, bla gör de också buljong i den… Jag vill råda er att gå med i olika grupper när det gäller både konservering och ”saftmajor”. I USA finns det ytterligare ett sätt att konservera på, något som jag inte tänker gå in så mycket på här. Det kallas för ”ångkonservering”. Att använda sig av en saftmaja liknar det sättet lite grand.

Att torka mat – torkad mat är lätt att ta med sig och tar inte stor plats, samt håller i ca 2 år om det förvaras på rätt sätt. Torkade grönsaker, bär, örter och svamp är fantastiskt att ha i skafferiet. Under skördetiden går torken i stort sett dygnet runt, men sedan har man det förvarat i lufttäta burkar och känslan att ta av det under vintern för att te x ha det i grytor är underbart. Torkningen bevarar oftast smaken, eller gör att det helt enkelt smakar mer än innan. Vill man veta mer om torkning av mat rekommenderar jag att skaffa och läsa boken ”Torka mat” av Eric Tornblad. Han tar upp mycket i sin bok som kan vara värt att veta. Man kan också hitta mycket av hur man gör genom att helt enkelt googla på det.

Att salta in mat – det är en av de konserveringsmetoder man höll på med allra först. Saltet lakar ur (drar ut) en del av vattnet i livsmedlet och kan också användas i kombination med andra sätt, som tex rökning och syrning. Man kan torrsalta eller lakesalta. Vid torrsaltning läggs det man ska salta i grovt salt. Proportionen ska vara 10% av varans vattenhalt för att hindra bakterieutveckling. När de ska ätas lakas de ur (avsaltas) i vatten i många timmar innan de tillagas och äts upp. Lakesaltning är salt upplöst i vatten, tex skinka. För korttidsförvaring saltar man 5% av vattenmängden. Industriellt sprutas laken in i varan för att det ska bli jämnt, annars blir varan mest salt i ytterdelen. Man bör använda sig av grovt salt utan jod vid hemsaltning och använd då material av glas. stengods, porslin, hårdplast eller en stor träkagge. Det finns så mycket mera att läsa och lära sig om detta, det här var bara en liten del och just om denna metod vet jag inte så mycket mer än att jag hellre torkar och konserverar.

Om man har el tycker jag personligen att det är lättast att frysa in maten. Under några år har jag också torkat en hel del och är förtjust i hur lite det blir och hur lätt det är att förvara den. Det senaste året har jag börjat konservera med en pressure canner, samt i vattenbad och jag är fast. Det som konserveras håller allra längst utan el och det går snabbt att göra olika måltider på konserverna. Alla olika metoder har sina för- och nackdelar, det gäller bara att du hittar de metoder som passar just dig, för det som passar mig bäst, kanske inte passar dig bäst.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s