Rädsla

En rädsla sprider ut sig i utsatta områden idag. Tidigt i morse blev till exempel en person som sandade och skulle skotta snö i ett bostadsområde genom sitt arbete nedskjuten och kämpar för sitt liv på sjukhuset. Jag tänker ofta på min man när han ska ut och skotta snö mitt i natten och hoppas att inget ska hända honom.

Igår var jag med några vänner på andra sidan min stad. När vi skulle hem sent på kvällen, fick vi skjuts hem, men inte ända fram till våra dörrar. Vi pratade om det område vi bor i och den andra personen sa att hen är livrädd och vill flytta till att annat och lugnare område, men det är svårt då hen inte har några pengar för att köpa sig en bostadsrätt och det är ca 10 år eller mer lägenhetskö. En annan person berättade att hens barns cyklar ständigt måste lagas då deras cykeldäck hela tiden blir totalt sönderskurna. Jag har haft tur med min cykel, det har inte hänt den någonting men då har jag bara haft den i ca en månad. Makens och barn etts cyklar har däremot fått sina däck sönderskurna åtskilliga gånger, men de är åtminstone kvar och inte stulna.

I morse cirklade en polishelikopter över mitt bostadsområde i några timmar. Det brukar vara så när något hänt och det är rätt så ofta. När jag hade en större hund och var ute med den på kvällarna mötte vi ofta på olika polisbilar som körde omkring på gångvägar, både polisbilar och polis i vanliga bilar. Poliser på motorcyklar eller polis med hundar var inte heller en ovanlig syn. Nu för tiden vet jag inte allt som händer i området efter mörkrets inbrott, eftersom jag inte har en hund att gå ut med vid den tiden. Däremot har det varit en del inbrott i området där de gått igenom balkonger. I förra veckan gick 5 brottslingar in genom balkongen under natten och rånade den familj som fanns i lägenheten. De som försöker ta sig in på vår inglasade balkong möter en väldigt massa saker som de först måste ta sig förbi innan de når två balkongdörrar som är både låsta och spärrade med extra spärrar inifrån. Vi har en rejäl säkerhetsdörr utan brevinkast i vår låsta trappuppgång, så det lättaste sättet att komma in i vår lägenhet på är genom att slå sönder en fönsterruta och klättra in (vi bor på bottenvåningen). I fönstren har vi massor av blomkrukor och en del olika saker nedanför fönstren, så om de försöker ta sig in i vår lägenhet kommer det inte att bli lätt att ta sig in ljudlöst. Problemet är att om det kommer in 5 personer med skjutvapen blir det inte lätt att skydda sig…

Sedan i somras patrullerar det vakter i vårt bostadsområde under nätterna som bostadsbolaget betalar. Det har varit ett sätt att försöka få bukt på alla de sophusbränder och bilbränder som pågick ett tag och det verkar ha lyckats någorlunda bra.

En del tycker att man är modig om man bor kvar och undrar varför man inte flyttar. Andra drar sig för att hälsa på, särskilt de som har bilar då de är rädda för att de ska eldas upp. Ändå bor vi i ett bostadsområde som inte är värst utsatt av busliv…  Om man inte har någon insats till ett hus eller en bostadsrätt sitter man oftast fast i området då bostadsköerna är oerhört långa, särskilt om man bor i en större stad. Visst, vi har tittat på hus flera mil härifrån (ca 10 mil eller mer) och då skulle vi kunna få ihop en insats om vi sparar ca 2000 kronor/månad i ca 4-5 år. Sedan är vi så glada över att båda har jobb att en flytt skulle vara svår, särskilt då de hus vi skulle ha råd med ligger i områden där det är svårt att hitta arbete och att pendla till våra nuvarande arbeten inte alltid är så lätt.

Det som är intressant är att man börjar bli van vid vad som händer i området och anpassar sitt liv därefter. Man tänker att det egentligen inte är så farligt, bara man gör si eller så. Sedan börjar man tänka på hur det var när jag var liten och när jag var ung. Att jag kunde gå ut efter mörkrets inbrott alldeles ensam och inte vara rädd för att bli rånad, överfallen eller något annat (då bodde jag visserligen på landet, men när jag var nyinflyttad i en stad var det inte alls som det är nu). Nu klär man till exempel ner sig rejält när man ska gå och handla mat och helst går man inte ensam efter mörkrets inbrott. På somrarna får man tänka på hur man klär sig. Jag är inte den som är för utmanande klädd, men har ändå några gånger fått tillsägelser av främmande, manliga invandrare i området om att inte gå med kortärmad t-shirt utan vara lite mera påklädd. Jag har inte nämnt det för många, för idag blir man kallad för rasist om man säger vad man är med om. Jag vill verkligen poängtera att många av mina bästa vänner (nästan alla) är invandrare och jag uppskattar dem djupt, men det innebär inte att man inte ska kunna säga vad som händer i samhället heller!

När vi flyttade under renoveringen inom området var vi oroliga att vi skulle hamna i en trappuppgång med jobbiga grannar, men så är inte fallet. Längst ner bor vi till höger och mittemot oss bor en annan svensk familj som ursprungligen kommer från Norrland. På andra våning bor två muslimska familjer från länder någonstans i mellanöstern och längst upp bor två olika familjer från Afrika och som inte är muslimer. Efter den där kackerlacksincidenten i början har det gått väldigt bra i vår trappuppgång och den muslimska familj som bor ovanför oss undrar om vi inte ska skaffa en hund igen, för de skulle känna sig mera säkra om det fanns en stor vakthund på första våning, även om mannen i den familjen är livrädd för hundar. Vi kommer nog att hörsamma dem och skaffa en ny hund när vi känner att vi hittar den rätta hunden för oss. Det viktigaste är inte rätt ras, utan det viktigaste är att både vi och hunden känner oss bekväma med varandra. Vi rör en del på oss, men är samtidigt lugna som personer och vi vill helst ha en väldigt lugn hund som tycker om långpromenader (Nu lät det nästan som en kontaktannons…). Vi får se hur det blir framöver.

5 reaktioner på ”Rädsla

  1. Är det väldigt stökigt i ert område eller har det fått ett dåligt rykte som spär på allt? Tur att ni i alla fall bor i en bra trappuppgång och har bra grannar. Hoppas det fortsätter så för er.

    Gilla

    1. De senaste 15 åren har stöket blivit värre och värre. När det är mindre stökigt sitter många inne och när de kommer ut igen blir det mera brott. Det har skett både gangstermord mitt på dagen, några hedersmord, olika mordförsök och gängbråk genom åren här. Bränderna började för ca 2 år sedan. Det var först förra året som man började anmärka på min klädsel, men jag vet att det har samlats in pengar till is i vårt bostadsområde under de senaste 2 åren. Vårt område ses som problematiskt av polisen, men vad jag vet har varken polis, brandkår eller ambulans blivit attackerad här. Det finns åtminstone två andra områden i min stad som ses som mer bekymmersamma och då särskilt ett område där det då och då uppstår kravaller och fara för brandkår, ambulans eller polis. Och ja, jag är också väldigt tacksam för att vi bor i en bra trappuppgång med bra grannar!

      Gilla

  2. Inser när jag läser ditt inlägg att jag är väldigt lyckligt lottad. Jag bor i en relativt lugn stad. Visst händer det saker och visst finns det områden som jag undviker, men på det stora hela känner jag mig trygg även kvällstid och de få gånger jag är ute nattetid. Vi har en bra blandning med ”svenskar” och ”nyanlända” och de som varit här lite längre. Självklart finns det ”gäng”, men de finns inom alla nationaliteter. De största orosmomenten vi haft på senare tid är SD demonstrationer/möten och abortmotståndarna som åkte runt och propagerade för en tid sedan – inget av dem invandrarrelaterat.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s